tag:blogger.com,1999:blog-41199072045685061842024-03-14T02:50:33.511-07:00थांबा, पहा, जा !(जमलं तर)थांबा, (पटलं तर) पहा, (नाहीतर)जा !Unknownnoreply@blogger.comBlogger29125tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-84582150989640531912013-07-14T04:08:00.000-07:002013-07-14T04:08:16.556-07:00भारतीय समाजघटक अवगुण निरूपण <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">ऐका ऐका हो बुध जन </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> भारतीय समाज लक्षण </span>|<span lang="MR"> अवगुणांचे
निरूपण </span>|<span lang="MR"> आरंभियेले </span>||<span lang="MR"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><span lang="MR"></span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">लाक्षणिक समाज घटक </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> अवलोकोनि येक येक </span>|<span lang="MR"> लक्षणे
वार्णिली प्रत्येक </span>|<span lang="MR"> श्रवणी घ्यावी </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">उल्लेखिल्या प्रकारात </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> अपवाद नेहेमी असतात </span>|<span lang="MR"> त्यामुळे देशाचे संयंत्र </span>|<span lang="MR"> चालू असे </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आणखी येक विनंती </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> त्रयस्थे वार्णितो अल्पमती </span>|<span lang="MR"> मी ही येथ संप्रति </span>|<span lang="MR"> निराळा नसे </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक १: अतिसामान्य जन</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आम्हां कामाचा कंटाळा </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> सरकारी पैशावरी डोळा </span>|<span lang="MR"> अनुदान मागी सर्वकाळा </span>|<span lang="MR"> दुर्मुखाने </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">जरी पिचलेली परिस्थिति </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> मोबाइल असावा खिशाप्रती </span>|<span lang="MR"> आणि डिश पत्र्यावरती </span>|<span lang="MR"> रोवली असे </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक २: सामान्य जन</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आम्हां दैवाने देवविले </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> पोट जाळण्यापुरते भले </span>|<span lang="MR"> त्यामुळे अलिप्त जाले </span>|<span lang="MR"> विश्व आमुचे </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आम्ही कूपमंडूक </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> दिवाभीताचा पिंडक </span>|<span lang="MR"> असुरक्षेचा
धाक </span>|<span lang="MR"> मनी बैसला </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ३: इतरेजन:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आम्हां कशाशी न घेणे-देणे </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> सदैव चकाट्या पिटणे </span>|<span lang="MR"> इकडून तिकडे फिरणे </span>|<span lang="MR"> बिनाकामाचे </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">लोकोपयोगी साधने </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> आमच्या बापाची आंदणे </span>|<span lang="MR"> हागणे</span>,<span lang="MR"> मुतणे</span>,<span lang="MR"> थुंकणे </span>|<span lang="MR"> तेथेची असे </span>||<span lang="MR"> </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ४: पक्ष कार्यकर्ता</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">दिवसा आंदोलने भरीली </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> फुकाची भाकरी तोडिली </span>|<span lang="MR"> रात्री नवटाक मारीली </span>|<span lang="MR"> दिडकीची </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">नेत्याचा घोष घुमविला </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> प्रसंगी मारही खाल्ला </span>|<span lang="MR"> परि खिसा फाटका उरला </span>|<span lang="MR"> महिनाखेर </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ५: किरकोळ नेता</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">सदा पांढरे नेसावे </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> सलून मध्ये डोकवावे </span>|<span lang="MR">
टोळभैरवा संगे हिंडावे </span>|<span lang="MR"> फुशारकीने </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">थोरांच्या तसबिरी लावाव्या </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> टिळे</span>,<span lang="MR"> दाढया वाढवाव्या </span>|<span lang="MR"> आचरणी मात्र नसाव्या </span>|<span lang="MR"> आदर्श बाबी </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ६: राज्यकर्ते </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">कित्येक तपे राज्य केले </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> बसोनी शष्प उत्पाटिले </span>|<span lang="MR"> आणिक ढोल बडविले </span>|<span lang="MR"> नितंबाचे </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">अमाप पैसा ओढला </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> जनसामान्य नाडिला </span>|<span lang="MR"> विरोधकास
धाडीला </span>|<span lang="MR"> यमसदने </span>||<span lang="MR"> </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ७: मीडिया</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">नेता कोपर्यात पादला </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> ढामाढूम अथवा फुसकुला </span>|<span lang="MR"> यांनी परिमळ पसरविला </span>|<span lang="MR"> सर्व देशे </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">नेत्यांनी कुल्ले दीपवावे </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> यांनी प्रकाशित करावे </span>|<span lang="MR"> लांगूलचालन आचरावे </span>|<span lang="MR"> सर्वकाळ </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ८: विचारवंत </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">विचारवंताचे सगळे </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> सर्वांहुनी निराळे </span>|<span lang="MR"> यांस
असती तीन डोळे </span>|<span lang="MR"> आणि बारा “अवयव” </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">मतांच्या पिंका टाकाव्या </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> प्रश्नखेळी गाजावाव्या </span>|<span lang="MR"> कमरेच्या लुंग्या बांधाव्या </span>|<span lang="MR"> टाळक्यासी </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">घटक ९: व्यापारी </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">यांचे सगळे क्षेम चाले </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> खोबरे तिकडे चांगभले </span>|<span lang="MR"> वार्यानुसार फिरविले </span>|<span lang="MR"> तोंड आपुले </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">यांना न देशाची फिकीर </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> नको नसती उस्तवार </span>|<span lang="MR"> हाती धरून लाचखोर </span>|<span lang="MR"> कार्यभाग साधावा </span>||</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"></span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">ऐशी वार्णिली लक्षणे </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">|<span lang="MR"> आणि नोंदविली निरीक्षणे </span>|<span lang="MR"> यात भर घालणे </span>|<span lang="MR"> आपल्या हाती </span>||<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">........................................................................................................अभिनव</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><o:p></o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-90717390355425310442013-05-22T23:01:00.000-07:002013-05-22T23:03:15.582-07:00प्रश्न.........प्रश्न.........प्रश्न <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
बाबा, माणसं कशी येतात रे ? निरागस डोळे कुतुहलाने मोठे करून माझा मुलगा मला प्रश्न विचारात होता. हल्ली त्याचं प्रश्न विचारणं फार वाढलंय. मी ही त्याचं कुतूहल थोपवत नाही. पूल कसा बनतो ? भू-भू जीभ बाहेर काढून का बसतं ? गाढवाच्या नाकातून काय लोंबत असतं ? घरात येणारी धूळ कॉटखाली का जाऊन बसते ? वाघोबा पिंजर्यात का असतो, भू-भू सारखा रस्त्यावर का नसतो? शी केल्यावर घाणेरडा वास का येतो ?.............असे असंख्य प्रश्न ! बाकी प्रश्नांची त्याला कळतील अशी उत्तरं मी देऊ शकलो पण आजचा प्रश्न निराळा होता. </div>
<div>
</div>
<div>
माणसं कशी येतात ??????? मी त्याला, येतात म्हणजे कुठे येतात असा प्रतिप्रश्न केला आणि बसमधून येतात, चालत येतात अशी काही दुर्बल उत्तरे दिली जेणेकरून त्याची दिशा भरकटून तो इतर विषयांकडे वळावा. पण तो बधला नाही. "पण माणसं जगात येतात कुठून ?" त्याने प्रश्न आणखी स्पेसिफिक केला. मी गांगरलो. पण त्याचा हा प्रश्न अर्धाच होता "म्हणजे ती सगळी माणसे त्यांच्या आईच्या पोटात कुठून येतात ?" (ब्रूटल अटॅक)..........च्यायला पंचाईत आली.... मी आठवणींचे जुने संदर्भ चाळू लागलो. </div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
पाचवी-सहावीत असताना मीही हा प्रश्न "मुलं लग्नानंतरच का होतात ?" असा विचारला होता आणि त्याचं उत्तर -- 'मोठा झालास की कळेल आपोआप !!!!' असं मिळालं होतं. पुढे ते खरंही ठरलं होतं. शालेय जीवशास्त्र हे फारच मोघम होतं. आमच्या म्हातार्या सरांनी तर तो धडा शिकवलाच नव्हता कारण त्याला मार्कही जास्त असणार नव्हते. स्वत: वाचून अभ्यास करता करता "किडनी"ला आम्ही भलतंच काहीतरी समजून बसलो होतो. शिवाय जीवशास्त्रात अवयवांची साधीसाधी नावं न वापरता अवघड अशी संस्कृत नावं वापरली होती आणि गोंधळ अधिकच वाढवला होता. परिणामी "मुलं कशी होतात?" याचं मला मिळालेलं उत्तर खरं असलं तरी त्याचे सोर्सेस हे सवंग / अश्लील म्हणावेत असेच होते. </div>
<div>
</div>
<div>
मिसरूड फुटण्याच्या वयात एका मित्राला मुलं कशी होतात याचं खरं कारण मी सांगितलं होतं. तो बिचारा या माझ्या सांगण्याला क्षीण विरोध करत होता. "आमच्या घरी तरी असं काही झालं नसावं"...वगैरे वगैरे ! माय-बापाबद्दलचा आदर त्याला निसर्ग-नियम नाकारायला लावत होता. त्याच्या माय-बापाची त्याच्या मनातली प्रतिमा धुरकटलेली मला त्याच्या डोळ्यांत स्पष्ट दिसत होती. अर्थात, हे सगळं मला आज विचार केल्यावर उमगलं, तेव्हा काही समजच नव्हती म्हणा. </div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
मी जरा जास्तच विचार करत होतो बहुतेक, कारण एव्हाना माझा लेक पेंगुळला होता. त्याच्या डोक्यावर तेल थापून मी त्याला नीट झोपवला. पण मला झोप लागेना. पूर्वापार बहुधा सर्व, आया आज्ज्या मुलीबाळींना स्त्रीधर्माचं ज्ञान देतात मग बापये लोक हेच काम आपल्या मुलांसाठी का करू शकत नाहीत ? मुलांना हे ज्ञान बहुतांशी काळ्या पडद्या आडून किंवा एस्टी स्टँडवर मिळणार्या रंगीबेरंगी पुस्तकातूनच का मिळावं ? आता तर इंटरनेटवर असलं वाङ्मय भरपूर आणि सहज उपलब्ध आहे. या माध्यमांत गैरसमजुती, अपप्रवृत्ती वाढतील याकडेच जास्त भर दिलेला आहे. आशा परिस्थितीत बाप म्हणून माझी ही जबाबदारी मला कधीतरी पार पाडावीच लागेल. माझा मुलगा आज लहान आहे, एखादं मांजर, कुत्रं दाखवून मी त्याचं लक्ष सहज वळवू शकतो परंतु पुढे पुढे घरी न मिळणारी उत्तरं तो बाहेर शोधेलच. मग जसं "बाहेरचं खाऊ नको आपण घरी करूया" असं आपण सांगतो तसं हे अत्यावश्यक ज्ञान अत्यंत शुद्ध आणि सुसंस्कृत स्वरुपात घरीच दिलेलं बरं नाही का ? </div>
<div>
</div>
<div>
</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-17737018603043274372013-04-28T08:31:00.003-07:002013-04-28T08:31:19.909-07:00तो आणि ती<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">तो आणि ती एका वर्गात नव्हते की एका शाळा किंवा कॉलेजात
नव्हते</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> शेजारी शेजारी रहात नव्हते</span>,<span lang="MR"> दोघांच्या कुटुंबांची
साधी ओळखही नव्हती. तो गरीब पण सुसंस्कृत कुटुंबातला</span>,<span lang="MR"> आणि ती
क्रीमी लेयर मधली</span>. <span lang="MR">तो गल्लीत विट्टी-दांडू खेळणारा तर ती स्टेडियमवर
जिम्नेस्टिक शिकणारी. हा मोकळ्या वेळेत घरची कामं करायचा</span>,<span lang="MR"> ती
फावला वेळ गायन शिकायची. हा दोन रुपयाचं तिकीट काढून सरकारी स्पर्धेतली संगीत
नाटकं बघायचा आणि ती थेटरातल्या बॉक्समध्ये सहकुटुंब कौटुंबिक सिनेमे बघायची. दोन
अगदी वेगवेगळ्या वर्तुळात जगणारे जीव होते. दोघांची गाठ पडेल अशी काहीच परिस्थिति
नव्हती. तरी त्यांची भेट झाली. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">तो आणि त्याचा मित्र रोज कॉलेजला चालत जायचे तिच्या
घरासमोरच्या रस्त्यावरून. पण हे काही भेटीचं कारण नव्हे</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR">
रस्त्यालगत कित्येक घरे असतात त्यातल्या कित्येक घरात मुली असतात आणि कित्येक मुलं
अशा रस्त्यांवरून जात-येत असतात. असो. जानेवारीतल्या एका सकाळी तो मित्रासमवेत कॉलेजात
जात होता. ऊसाच्या गाड्यांची रहदारी सुरू होती. त्याने आणि त्याच्या मित्राने
उड्या मारून चार ऊसाची कांडकी तोडली आणि खात खात पुढे निघाले. हे नेमकं तिच्या
आईनं पाहिलं. दुसरे दिवशी त्या बाईनं त्याला हाक मारून ऊस मागितला संक्रांतीला मडक्यात
घालायला ! आणि तो घ्यायला मुलीला (म्हणजे तिला) पाठवलं. बास्स ! हेच कारण आणि
एव्हढीच भेट. तो काही “फ्लर्ट” नव्हता शिवाय इतर भानगडीत पडणं त्याला परवडणार
नव्हतं त्यामुळं त्याच्यासाठी हा प्रसंग संपला होता (</span>?)<span lang="MR">. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">संक्रांतीच्या दुसरे दिवशी</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> त्याच वेळी तिच्या घरातून
हाक आली. ऊसाची परतफेड म्हणून तिळाच्या वड्या त्याला लाभल्या. मग माफक ओळख आणि
चौकशी झाली. पुढच्या दिवशी चालताना सहज त्यानं तिच्या बाल्कनी कडे पाहिलं. ती
होतीच. ती हसली</span>,<span lang="MR"> ह्यानंही स्माईल रिटर्न केलं. पुढे असंच त्याचं
रुटीन चालू राहिलं आणि दोघांची चांगली मैत्री जमली. ते दोघे एकत्र नदीकाठी बागेत
बसायचे</span>,<span lang="MR"> फिरायचे</span>,<span lang="MR"> गप्पा मारायचे पण
उघड-उघड प्रेमाची बोलणी छेडली गेली नव्हती. (इथे याच्या किंवा तिच्या घराचे कोठेही
खिज-गणतीत नाहीत. कारण त्यांच्याकडून कोणतीही आडकाठी</span>,<span lang="MR"> त्रास</span>,<span lang="MR"> जाच</span>,<span lang="MR"> नकार काहीही नाही म्हणूनच त्यांचं इथे काही
काम नाही). तो आला की तिला बरं वाटायचं</span>,<span lang="MR"> तो बोलला की ती
आनंदून जायची. ती एखादे नाट्यगीत गुणगुणली की त्याला कोण कौतुक वाटायचं. खरं तर
दोघं प्रेमात होते असं म्हणायला काहीच हरकत नव्हती</span>;<span lang="MR"> मात्र “माझं
तुझ्यावर प्रेम आहे” हे शब्दांनी बोलायची गरज खरंच उरली नव्हती. त्या दोघांचं
एकमेकांबरोबर असणंच दोघांनाही सुखावह होतं. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">पण त्याला आतल्यात एक गोष्ट फार खटकायची. ती कधीही त्याच्या
शब्दाला नकार द्यायची नाही. तो कॉलेजच्या सहलीला जाणार होता तेव्हा सहज गमतीनं
त्यानं तिला “बस-स्टँडवर येशील </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">?”<span lang="MR"> असं विचारलं होतं तर ती रात्री 10.00
वाजता त्याला भेटायला आली होती. एकीकडे “ती बालिश आहे” असं त्याची बुद्धी म्हणायची
तर “ती तुझ्यावर पूर्ण विश्वासून आहे” असं त्याचं मन म्हणायचं. तो
बुद्धी-प्रामाण्यवादी होता म्हणून त्याला बुद्धिचाच कौल पटायचा. पुढे शिक्षणं संपली.
तो नोकरीला लागला</span>,<span lang="MR"> ती ही पार्ट टाइम काम करू लागली. मोबाइल
तेव्हा नव्हते त्यामुळे प्रत्यक्ष भेटण्याची ओढ दोघांनाही असायची. पण तो हल्ली
तुटक तुटक राहायचा. तिच्याशी थोडं अंतर ठेऊन वागायचा. तिचं त्याच्याशी बिनधास्त
वागणं त्याला खटकायचं. त्याच्या बुद्धीवर झालेले संस्कार त्याला डिवचत. काही वेळा
“ते” धुंद जवळीकीचे क्षणही आले होते</span>,<span lang="MR"> पण त्यानं कटाक्षानं
बुद्धी जागी ठेऊन अंतर राखलं होतं. तिचं असणंच जरी त्याच्यासाठी होतं तरी त्याला मात्र
तिचं स्वतंत्र आणि पोक्त अस्तित्व अपेक्षित होतं. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">तिच्या लग्नाचे विषय निघायला लागले तेव्हा तिनं त्याला
सांगितलं आणि विचारलं “केव्हा आपण आपापल्या घरी सांगणार </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">?<span lang="MR">
निर्णय घ्यायचा का </span>?”<span lang="MR"> या प्रश्नावर तो अडखळला. तिला म्हणाला
“मला अजून निर्णय घ्यायचा धीर होत नाही. तुझ्याशिवाय मी कुणाचाही विचार केला नाही
हे खरं पण तू अजून बालिश आहेस</span>,<span lang="MR"> तू स्वत:चा विचार आणि बुद्धी
वापरायला कधी शिकणार</span>?<span lang="MR"> मी सांगतो ती पूर्व मानून चालतेस</span>,<span lang="MR"> इतका अंध-विश्वास बरा नव्हे. माझ्या सहचारिणीच्या व्याखेत तू बसत नाहीस.
आपले मार्ग यापुढे वेगळेच असलेले बरे.” यावर तिनं वाद घातला नाही. तो विमनस्क आणि
ती अश्रु ढाळत कृष्णेकाठी बसून राहिले. सांज झाली दोघे आपापल्या दिशेने पांगले ते
कायमचेच. “समेत्यच व्यपेयाताम तद्वत भूतसमागम:” हे ही संस्कार त्याच्या बुद्धीवर
झाले होते त्यामुळे त्याचं जगणं पूर्ववत सुरू व्हायला वेळ लागला नाही. त्याचं मन
रडत होतं पण बुद्धी अटळ होती. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">मनातली सल सहन होईना म्हणून काही वर्षानी त्यानं अत्यंत
विश्वासातल्या शालूताईला ही गोष्ट सांगितली. तेव्हा शालूताई त्याला म्हणाली
“वेड्या</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> तारुण्यात चुका होतात</span>,<span lang="MR"> त्या निस्तरण्याची</span>,<span lang="MR"> निभावून नेण्याची कुवत आहे की नाही हे तपासण्यापुरताच बुद्धीचा उपयोग
करायचा असतो. तिचं बालिश असणं तिच्या वयानुरूपच होतं. तूच अकाली पोक्त झालास. भावना
थेट मनात पोहोचू द्यायच्या असतात. त्या अशा बुद्धीच्या गाळण्यातून गाळायच्या
नसतात. तिचं समर्पण तुला कधी दिसलंच नाही.. तू संस्कारांचं अवडंबर करून बसलास आणि तारुण्याच्या
कोमल</span>,<span lang="MR"> भावुक प्रवाहांना आणि त्याचबरोबर एका फक्त तुझ्याचसाठी
जगणार्या जोडीदारालाही मुकलास.</span>’<span lang="MR"> </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">खोच भळभळून निघाल्यानं त्याला आज वेगळाच मोकळेपणा वाटला होता
मात्र “तिला काय वाटलं असेल </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">?<span lang="MR"> कुठं गेली असेल ती </span>?<span lang="MR">
ती सुखी असेल का </span>?”<span lang="MR"> या नवीनच प्रश्नांचं ओझं डोईजड झालं
होतं. आयुष्यात पहिल्यांदा त्यानं स्वत:साठी पेग भरला. दारूचे दुष्परिणाम त्याच्या
बुद्धीला माहीत होते पण आज त्यानं मनाचा कौल मानला होता. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span dir="RTL" lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p> </o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-46532932937688787332013-04-28T08:29:00.001-07:002013-04-28T08:29:05.550-07:00सुशिला<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">सुशी म्हणजे
सुशीला</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">डॉक्टरांच्या घरी धुणी-भांडी करायची.
डॉक्टरिणबाई अंमळ आळशी असल्याने बिच्चारी सुशी दिवसभर राबायची. कपडे दृष्ट
लागण्याइतके स्वच्छ करायची. राखेत जरासा निरमा टाकून लख्ख भांडी घासायची. छान
पोळ्या करायची. डॉक्टरिणबाईंना नेहेमी पाणी स्वच्छ लागायचं</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">म्हणून मग त्या रोज चार हांडे पाणी
शेंदून घ्यायच्या सुशीकडून ! कालचं पाणी ओतायचं आणि आज पुन्हा नवीन भरायचं. इन-मीन
तीन माणसं घरात</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">तरी दिवसभर राबूनसुद्धा सुशीचं काम
संपायचं नाही.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">सुशी डोक्यानं
जराशी हुकलेली होती. याचा फायदा घेऊन डॉक्टरिणबाई तिला कमी पैशात राबवून
घ्यायच्या. संध्याकाळी तिची आई शालन तिला घरी न्यायला आली की त्या काहीतरी
खोट्यानाट्या तक्रारी सांगायच्या. क्वचित प्रसंगी काहीतरी तोडलं-फोडलं असला
कांगावा करून पैसे वळते करून घ्यायच्या. डॉक्टरसाहेब आणि त्यांचा मुलगा दोघेही
सर्जन. स्वत:चे हॉस्पिटल असल्यामुळे दोघेही रात्र पडेतो घरी यायचे नाहीत. घरी
डॉक्टरिणबाइंचा एकछत्री अंमल होता.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">शालनताईही
डॉक्टरांच्या हास्पिटलात झाडू-फारशी करायच्या.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">रोज थकून परत यायच्या</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">वर ही रोजची कटकट ! राग सुशीवरच निघायचा. पण
आरड्या-ओरड्याचा सुशीवर काहीही परिणाम होत नसे. ती आपल्याच तंद्रीत शून्यात बघून
हसत राहत असे. कधी कधी सुशी मारही खायची.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">रात्री</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">तिला जवळ घेऊन</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">तेल लावताना तिच्या पाठीवरचे वळ बघून शालनताई हमसून
रडायच्या! पण गप्प राहण्यापलीकडे त्या काही करू शकत नव्हत्या. दोन वेळचं खाणं आणि
वर थोडाफार पगार मिळतो</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">शिवाय भोळसट लेक एकटी घरी राहायला नको
म्हणून शालनताई तिला डॉक्टरांच्या घरी पाठवायच्या.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">सुशी भरल्या
बांध्याची होती. चेहेर्यावरचा शून्य भाव सोडता दिसायलाही नेटकी होती.
स्त्री-धर्माचं पालन करण्याइतपत तिला कळायचं पण बाकी जगाचा</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पैशाचा व्यवहार तिला समजायचा नाही. चांगल्या-वाईटाचं
भान कमीच होतं. शालनताईंचं बारीक लक्ष नसतं तर कुणीही तिला भुलवू शकलं असतं.
शालनताईंनी तिला जगापासून झाकून ठेवली होती. पण वय किती लपून राहणार </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">? </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">टवाळ कार्टी</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">गल्लीतले गुंडपुंड सुशी ला सतावू लागले</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">कालक्रमाने शालनताईंचा धाकही त्यांना
वाटेना. रात्री अपरात्री दार वाजवण्यापर्यंत मजल गेली. फार काय म्हातार्यांच्या
नजराही सुशी ला घेरू लागल्या.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">शालनताई हतबल होत चालल्या.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">शेजारचे लोक मदतीला येत नव्हतेच पण टोचायची संधीही सोडत नसत. </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">आजूबाजूच्या संभावित गृहिणी नाही नाही
तसले बोल लावून</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">,<span lang="MR">
सल्ले देऊन या मायलेकींना अगदी जगणं मुश्किल करत होत्या. एके दिवशी </span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">अचानकपणे सुशी आणि शालनताई कामावर
यायच्या बंद झाल्या. डॉक्टरसाहेबांनी चौकशी केली तेव्हा कळलं की कुण्या नरपुंगवाने
संधी साधली. निसर्गाने नियम पाळला आणि सुशी गर्भार राहिली. शालनताईंना हे </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">सगळं </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">असहय झालं </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">आणि सुशी ला एकटीला टाकून त्या जग सोडून
गेल्या. </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">अनपेक्षितपणे </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">डॉक्टरिण</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">बाईंचा चांगुलपणा उफाळून आला आणि त्यांनी</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";"> स्वत: लक्ष घातलं.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">जास्त वेळ न दवडता प्रथम सुशी ला</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> "</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">ट्रीटमेंट" </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">केली</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">. </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">शालनताईंचं किडूक मिडूक विकून त्या
बदल्यात </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">डॉक्टरिण</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">बाईंनी सुशी ला कायमचं त्यांच्या घरीच
ठेऊन घेतलं. </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">डॉक्टरिण</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">बाईंच्या डोक्यावर कनवाळूपणाचे</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">,<span lang="MR"> दयाळूपणाचे शिरपेच
भूछत्रासारखे उगवून आले. शिवाय त्यांना या व्यवहारामुळे फुकटात निमूट राबणारी</span>,<span lang="MR"> राग काढायला हक्काचं ठिकाण असणारी आणि समाजात स्वत:चा मोठेपणा मिरवायचं
साधन असलेली गुलाम तहहयात मिळाली होती. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">डॉक्टरसाहेबांच्या
बागेत गेलेला चेंडू आणायला गेल्यावर आम्हाला हाकलणारी सुशी आम्हाला दुष्ट वाटायची
पण आता तिची कीव यायला लागली. झाल्या व्यवहारातला फायदा-तोटा काढायची अक्कल सुशी
ला नव्हतीच ! तिला गुंडाळलेलं घोंगडं टोचणारं असलं तरीही तिची लाज राखत होतं ही
त्यातल्यात्यात जमेची बाजू. डॉक्टरसाहेबांच्या जवळपासच्या लोकांना खरं काय आहे
याची कल्पना होती. पण कुणीही उघड बोलू शकत नव्हते. पांढरपेशा संस्कारांनी दिलेली
रूप बदलण्याची जादू आमच्यासह सगळ्या लोकांनी सोयीने करवून घेतली होती. आम्ही सगळे
निव्वळ पांढरपेशी माकडं बनलो होतो.................................... वाईट न
बोलणारी</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">,<span lang="MR">
वाईट न ऐकणारी आणि वाईट न बघणारी !</span></span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span dir="RTL" lang="AR-SA" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p> </o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-55092994360374884172013-04-28T08:27:00.002-07:002013-04-28T08:27:42.628-07:00प्रेम-प्रकरण<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">इयत्ता आठवी ते कॉलेजची पहिली 2 वर्षे हा काळ सोनेरी असतो
म्हणतात. तारुण्यात प्रवेश होण्याचा तो काळ असतो म्हणून असेल कदाचित. अचानक आपण
कोणीतरी स्पेशल आहोत असं वाटायला लागतं</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">;<span lang="MR"> मुला-मुलींना एकमेकांशी वागण्या बोलण्यात
एक प्रकारची भीड जाणवू लागते</span>;<span lang="MR"> अधिकाधिक स्मार्ट दिसण्यासाठी
प्रयत्न केले जातात. दंगेखोरपणा थोडासा कमी होतो. शिक्षकांनी वर्गात ओरडल्यावर
किंवा शिक्षा केल्यावर अपमान झाल्याची भावना येते</span>,<span lang="MR"> त्यात
एखादा समदु:खी सापडल्यावर बरं वाटतं. अशा वेळेस आपला सख्खा मित्रही समदु:खी नसेल
तर शत्रू वाटून जातो कारण तोही आपल्याला हसत असतो. सामुदायिक कार्यक्रमात जास्तीत
जास्त सहभाग करण्यासाठी प्रयत्न केले जातात. शर्टाची इस्त्री बिघडू नये याकडे लक्ष
दिले जाते. थोडक्यात काय तर वेगळेपण भासवण्याकरिता आणि इंप्रेशन मारण्याकरिता
प्रयत्न असतात. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">माझी या वयाची सुरुवात तर अशीच झाली पण पुढं या कशातही रस
वाटेना. आम्हा तीन मित्रांचं टोळकं होतं. अभ्यासाची गोडी होती असं नव्हे पण आम्ही
बर्यापैकी नंबरात असायचो. त्यात अख्ख्या शाळेत संस्कृतमधे पैकीच्या पैकी मार्क
मिळवणारे आम्हीच होतो. आवाजाही बरा होता त्यामुळे इच्छा असो वा नसो भावे सर
आम्हाला स्नेहसंमेलनाच्या गाण्यासाठी खेचत असत. भावे सरांनी</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> किंवा
त्यांच्या बरोबरच्या बर्याच मास्तरांनी आमच्या काका-आत्या यांना शिकवलं होतं.
आमची सगळी फ्यामिली (हिस्टरीसह) या गुरुजनांना माहितीतली होती. त्यामुळेच की काय
आमचा वावर गुरुजनांमध्येही सहज असायचा. खेळ खेळण्यात किंवा वर्ग-प्रतिनिधी व्हायला
आम्ही कधीच तयार नव्हतो. तरीही आम्हाला बर्यापैकी भाव मिळायचा. आम्ही मात्र नदीवर
पोहणे</span>,<span lang="MR"> वटवाघूळ</span>,<span lang="MR"> कासवे पकडणे</span>,<span lang="MR"> सुगरणीची घरटी काढणे</span>,<span lang="MR"> असल्या <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>“उद्योगातच” रमायचो. शाळेतली हजेरी ही फक्त
शिकणे आणि परीक्षा यापुरती मर्यादित राहिली होती. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">पुढे आमच्या त्रिकुटातल्या गणेश पूर्णपात्रे उर्फ गप्पूला “पोरगी
पटवणे” या रोगाचा संसर्ग झाला. एक मुलगी त्याला अचानक आवडू लागली. पण या विषयात आम्हा
दोघांना काहीच गती नसल्याने आमचे मत किंवा सल्ला हा त्याच्यासाठी बाळबोध असायचा.
हळू-हळू आमचा हा मित्र दुरावत गेला. खर्या अर्थानं त्याचं लफडं</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"> “<span lang="MR">प्रकरण”
झालं. (माझा कोणी एक थोरला चुलतभाऊ बँकेत प्रकरण केलंय म्हणून आबांना सांगत होता
तेव्हा त्यानं बंकेतल्या कुठल्याशा बाईबरोबर सूत जुळवलं असावं असं मला वाटलं होतं आणि
आबा त्याला रागावण्याऐवजी कुतुहलाने का ऐकत आहेत हे कळलं नव्हतं) <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>शाळेत ऐकिवात असणार्या अनेक लफड्यांमधे आणखी
एकाची भर झाली. तिच्या घराभोवती सायकलने चकरा मारणे</span>,<span lang="MR"> उगीच
पुस्तके-वह्या मागणे</span>,<span lang="MR"> ती ज्या क्लासला जाते तिथे चौकशीला जाणे
असल्या लीला करण्यात गप्पूची एक-दोन शालेय वर्षे सरली. दहावीच्या निकालावर अपेक्षित
परिणाम झाला. पुढे “ती” सायन्सला गेली. आणि गप्पू अर्थातच कॉमर्सला ! सागर
बाहेरगावी गेला आणि मी गरजेपोटी डिप्लोमा पत्करला. एकंदरीत गप्पू वाया जाण्याच्या
तयारीला लागला होता. अधे-मधे गप्पू मला संघाच्या सायं-शाखेत भेटायचा पण “संख्येला”
त्याची मोजणी नसायची. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">गप्पूचं लफडं इतिहासजमा झालं असेल अशी माझी समजूत होती पण
तसं मुळीच नव्हतं. एके दिवशी मी कॉलेजमधून परतात असताना एकजण मला सामोरा आला. समोर
आल्या-आल्या त्याने मला एक मजबूत थोबाडीत हाणली. माझ्या डोळ्यासमोर काजवे चमकले.
त्याच्या बोलण्यावरून तो तिच्या कॉलेजमधला एक “उमेदवार” होता हे समजलं आणि त्याला
कुणीतरी हिअर-से एव्हिडन्स दिलाय याचा अंदाज आला. त्यानं “तिच्याकडं बगितलास तरी
डोळे काढीन” असली दमदाटी मलाच सुरू केली. विनाकारण माझाच हनुमान झाला होता ! मी तर
“तिला” शोधायलाही गेलो नव्हतो तरी माझी शेपूट पेटली होती. च्यायला ! गप्पूचं लफडं
मला भोवलं होतं. पुढच्या सेकंदाला आणखी एक थप्पड माझ्या कानशिलात बसली आणि माझ्या
आबांनी मला दिलेले व्यायामाचे धडे पहिल्यांदा आठवले.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>आमची भर रस्त्यात हाणामारी सुरू झाली. सदर
खलनायक हा सिगरेट फुकून खंगलेला असावा</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> कारण माझ्यासारख्या अतिसामान्य बांध्याच्या
बैलाने</span>,<span lang="MR"> खेचराने म्हणा हवंतर</span>,<span lang="MR"> एका
उद्दाम माजोरड्या वळूची खांदेमळणी (</span>?)<span lang="MR"> एकदोन राम-टोल्यात
भागवणे हे अजब होतं (अस्मादिकांच्या व्यायामाची पोच ही आरोग्य उत्तम
राखण्यापर्यंतच होती</span>;<span lang="MR"> त्यात पैलवानकीचा मागमूसही नव्हता).
त्याला लाथा घालत असताना सुरवातीचे बघे पब्लिक मधे पडले आणि त्यांनी कुस्ती
निकालात काढली.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">पण खरी गम्मत पुढेच होती. हा वळू मला “बघून घेतो थांब</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR">
उद्याच येतो</span>,<span lang="MR"> तुला उभा चिरतो” .........वगैरे वगैरे धमकावून
निघून गेला. दुसरे दिवशी कॉलेजच्या दारात हा बैलोबा त्याच्यासारख्याच 10-12 पोरा-टोरांचं
टोळकं घेऊन आला. मी खरं तर आतून घाबरलो होतो पण त्यांना सामोरा गेलो. मला थांबवायला
सायकल आडवी घालून या टोळक्याचा म्होरक्या त्या वळू समवेत पुढे आला. त्याला बघून
मला चांगलाच चेव चढला (खरं तर जीव भांड्यात पडला !) कारण हे महाशय दुसरे तिसरे
कोणी नसून दस्तुरखुद्द गप्पू-दादा होते आणि म्हणून आता परिस्थिति झटक्यात माझ्या
अधिकरणाखाली आली होती (आफ्टर-ऑल आय वॉज वन ऑफ हिज बेस्ट फ्रेंडस !). गप्पूच्या टारगट
मित्र-मंडळामधे असणारी भली थोरली कम्युनिकेशन गॅप (हा शब्द मी इंजींनीयरिंगच्या
पहिल्या वर्षी शिकलो आणि त्याचा प्रत्यय लगेचच आला) आणि पराकोटीचा गलथानपणा (हा
शब्द मात्र मी लग्नानंतरच ऐकला</span>;<span lang="MR"> याचा प्रत्यय माझ्याबाबतच माझ्या
कलत्राला येतो म्हणे !) यांचा परिपाक म्हणजे उद्भवलेला प्रसंग होता. आता चढी बाजू
मिळाल्यावर त्याचा फायदा घेत या प्रसंगी मी गप्पूला खास कृष्णा-काठच्या शिव्यांचा
आहेर केला. कालचा व्हिलन आणि बाकी पोरं खाली मान घालून उभी होती. “दादा”च्या
“टप्प्याच्या” मागे लागणे आणि चुकीच्या समजुतीने </span>“<span lang="MR">दादा”च्या सख्ख्या
मित्राला (म्हणजे मला) हाणामारी केल्याच्या गुन्ह्याबद्दल व्हिलनला माझ्यासमोर
स्वत:च्या थोबाडीत मारून घेण्याची शिक्षा सुनावली आणि लगोलग ती पूर्णही झाली</span>,<span lang="MR"> गप्पूने सारवासारव केली आणि ते सर्व निघून गेले. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">हा सगळा प्रकार भेदरून बघणार्या आमच्या कॉलेजच्या मुला-मुलींना
या प्रकरणाची पार्श्वभूमी माहीत नव्हती. त्यामुळे माझ्या “धीरोदात्तपणाच्या” (</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">?)<span lang="MR"> कथा
(सदर घडलेली आणि इतर न घडलेल्या) सगळ्या कॉलेजमध्ये पसरल्या. या बद्दल गुरुजनवर्ग
व प्राचार्य यांचेकडून माझे कोड-कौतुक करण्यात आले. पण त्याही पेक्षा महत्वाचे
म्हणजे .............. वर्गातील मुली काही कारण नसताना माझ्या नोट्स मागू लागल्या</span>,<span lang="MR"> माझ्याशी प्रोजेक्ट वगैरेच्या निमित्ताने बोलाचाली वाढवू लागल्या</span>,<span lang="MR"> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>परिणामी मी गप्पूच्या खात्यात
भरलेल्या सांगली स्पेशल शिव्या हळू हळू डेबिट टाकू लागलो. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p> </o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-28584966012207936782013-04-28T08:26:00.004-07:002013-04-28T08:26:42.760-07:00दारिद्र्य <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">ही घटना असेल
साधारण १९८९ सालची. मी माध्यमिक शाळेत गेलो होतो. आर्थिक परिस्थिति अगदी बेताची
होती. आबांच्या तोकड्या</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पेन्शनवर घर चालत
असे. घरखर्चाला हातभार लावायला</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">माझी आज्जी गोडा मसाला</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">हळद</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">तिखट वगैरे तयार करायची आणि ओळखीच्या लोकांना विकायची. कधी
कधी कुणाकडे मोदक</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पुरणपोळी किंवा केशरी शिरा असले स्पेशल
पदार्थ करून द्यायची. आमच्या घरापासून थोड्या अंतरावर न्यायाधीशांच्या क्वार्टर्स
होत्या. आमच्याकडे आज्जीला मदतीला येणार्या बाई या तिकडेही काम करत असल्याने
तिकडच्याही काही ऑर्डर्स आज्जीला मिळायच्या. मी सायकल चालवायला शिकलो होतो जवळच्या
दुकानात सायकल तासाला चार आणे (</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">25</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";"> पैसे) पैसे दराने
भाड्याने मिळायची. मी तेथून सायकल घेऊन भाजी आणणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">दळप आणणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">म्हदबाच्या
दुकानातून किराणा आणणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">रद्दी विकून येणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">ऑर्डरचे पदार्थ पोचवणे असली कामे करायचो</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">शिवाय आज्जीने मला स्वयंपाकाच्या
संदर्भातली साईडची कामे शिकवली होती</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> (</span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">उदा. मसाला चाळणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पुड्या बांधणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पितळी सोर्याने चकल्या पाडणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">करंज्या कातून देणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">नारळीभाताच्या किंवा प्रसादाच्या
शिरयाच्या मुदी करणे</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">लाडू वळणे इ.इ.) मी आज्जीला बर्यापैकी
मदत करायचो.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">एकदा एका
न्यायाधीशांच्या कडे काहीतरी कार्यक्रम होता.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">आज्जीला नारळीभाताची ऑर्डर होती शिवाय त्यांच्याकडे जाऊन
मुदी पाडून द्यायच्या होत्या. मी मोठ्ठा डबा घेऊन दुपारचा तिकडे गेलो.
त्यांच्याकडे पाहुणे येत होते नि जात होते. वाढताना भात गरम असावा म्हणून लोक
येतील तसे मुदी पडाव्या लागत होत्या. मला सपाटून भूक लागली होती पण काम संपेना.
शेवटी रात्री ९ वाजता वर्दळ कमी झाली. आणि सदरहू गृहिणीने मला घरी जायला सांगितले.
मला भूक आवरेना मी त्यांना थोडे खायला मागितले आणि नारळीभाताचे पैसे मागितले
(सामान म्हदबाकडून उधारीवर आणले असल्याने आज्जीने पैसे घेऊनच ये असे बजावले होते).
त्यावरून त्या एव्हढ्या संतापल्या आणि नाही नाही ते बोलल्या (त्यांच्या
बोलण्यानुसार</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">मी भिकारडा होतो).</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">मला राग आला आणि</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">रडू यायला लागले. पोटातल्या भुकेसाठी फक्त आवंढे गिळून मी घरी आलो. माझ्यासमोर
अख्खा स्वयंपाक असतांनाही मी कशालाही हात लावला नव्हता. आज्जीला सगळा प्रकार
सांगितला आणि हमसून हमसून रडू लागलो. आज्जी म्हणाली "तू फक्त पैसे मागायला
हवे होतेस</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">आपल्या हक्काची नसलेली कुठलीही वस्तु
मागणारा ...................."</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पुढं तिला</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">बोलवेना. ती ही पुढचे शब्द गिळून गप्प
बसली आणि नंतर २ दिवस माझ्याशी बोलली नाही.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">मला खरंच त्यावेळी आज्जीचं अर्धवट वाक्य आणि त्या नंतरचा अबोला दोन्ही कळलं
नाही. परंतु ही घटना माझ्या मनावर जबर आघात करून गेली. आजही नारळीभात बघितला की
त्या वेळेस आज्जीच्या मनाला माझ्याकडून नकळत दिल्या गेलेल्या वेदना आठवतात आणि
नारळीभात माझ्या घशाखाली उतरत नाही. पण त्या दिवशी रागानेच का होईना</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">परमेश्वराव्यतिरिक्त कुणाकडेही कशासाठीहि</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">कधीही हात पसरणार नाही हा चंग बांधला आणि
नेहेमीच त्यावर ठाम राहिलो.</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">दारिद्रयाची खाण
उपासताना खरी सुखं सापडली ती गरम पोळ्यांत-मुगाच्या खिचडीत</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">,<span lang="MR"> नदीत डुंबण्यात</span>,<span lang="MR"> आणि हलकीशीसुद्धा जाग न येता पहाटे गजर होईतोपर्यंत आराम झोपण्यात. स्वत:
लख्ख धुतलेला सदरा दुसरे दिवशी मूर्तीमंत स्वाभिमान होऊन अंगावर बसायचा. उसवलेली
चड्डी स्वत: शिवली तेव्हाच स्वत:चा आब राखायची हिम्मत आली. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">शिकायची खरी इच्छा असेल तर..............</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">दारिद्र्यासारखी उत्तम शिक्षण देणारी
शाळा दुसरी कुठलीही नाही. या शाळेनं बरंच काही शिकवलं. उत्तम भुकेसाठी आणि पुढ्यात
येईल ते खाऊन पचवण्यासाठी रोज व्यायाम करणं शिकवलं</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">रात्री अर्धपोटी किंवा उपाशी झोपणं तब्येतीला चांगलं असतं
हे शिकवलं ( डाएटीशियन नावाचे डॉक्टर हे ऐकवायचे हजारेक रुपये घेतात !)</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">जमिनीवर</span><span lang="MR" style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">सतरंजी घालून झोपलं की पाठदुखी होत नाही हे शिकवलं</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">थंड पाण्याची आंघोळ बारमाही करणार्याला
ऊन</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">पाऊस</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">, </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">थंडी कमीतकमी बाधते हे शिकवलं</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">आणि भरपूर कष्ट केले की भुकेच्या वेळा
साजर्या करायला शिरा-पुरी किंवा शिळी पोळी समानच असतात हे ही शिकवलं. ही शाळा
आपल्याला घासून पुसून लख्ख करते</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">; </span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; font-size: 12pt; mso-ascii-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: "Times New Roman";">फालतू गर्वाचा
कृत्रिम मुलामा झटकते आणि स्वाभिमानाची झळाळी देऊन जाते.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0in 0in 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span dir="RTL" lang="AR-SA" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p> </o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-19999857527269520732013-04-28T08:26:00.000-07:002013-04-28T08:26:03.397-07:00इंदौर <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">“टिक क्लिक .......लेडीज अँड जेंटलमन</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> वुई
आर शॉर्टली लॅंडींग अॅट देवी अहिल्याबाय होलकर इंटरनॅशनल एयरपोर्ट इंदौर</span>,<span lang="MR"> द डे इज स्लाइटली विंडी आऊट साईड विथ टेंपरेचर अॅज लो अॅज एलेव्हन डिग्री
सेंटीग्रेड. हॅव अ नाईस डे अहिड.......... केबिन क्रू टू प्रिपेयर फॉर लॅंडींग
..........” विमानाच्या कॅप्टनने अत्यंत रुक्ष आणि दगडी आवाजात हा संदेश दिला. विमानातले
पीए हे शॉर्ट-वेव्ह रेडियोच्या आवाजातच का देतात माहीत नाही. अनेक प्रवासी अचानकपणे
आणि एकत्रित चुळबुळ करू लागले. (विमानाची चाकं जमिनीला टेकेपर्यंत हालून डुलून
काही उपयोग नसतो. नसत्या सवयी असतात लोकांना ! अगदी मुंबई ते अहमदाबाद हा 55
मिनिटांचा प्रवास असला तरीही असले लोक टेक-ऑफ झाल्यानंतर लगेचच संडासाकडे
पळतात........हल्ली विमानात काहीही फुकट मिळत नाही मग असले लोक सारखे सारखे अलार्म
दाबून प्यायला पाणी</span>,<span lang="MR"> कानात घालायला कापूस असले काहीतरी मागत
राहतात. असो विषयांतराबद्दल क्षमा असावी) मी आणखी पाचे मिनिटे झोपायला मिळणार
म्हणून खुश झालो. च्यायला</span>,<span lang="MR"> इंदौरला सकाळी 10 ची मीटिंग असली
की आदल्या रात्री दोनला घरातून निघायचे</span>,<span lang="MR"> कार मुंबई विमानतळावर
पार्क करून 6.25 चे विमान पकडून पुढे जायचे आणि झोपेची वाट लावून घ्यायची. तरीही
इंदौरला जायला मिळालं की मी अत्यानंदात असतो त्याचं एकच कारण म्हणजे “सराफा” ! सराफा
ही काय चीज आहे हे इंदौरला गेल्याशिवाय कळणार नाही. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">इंदौर म्हणजे मराठी आणि उत्तरेकडील संस्कृतीचं यथार्थ
मिश्रण. आल्हादकारक हवा</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> सुरेख आणि टुमदार शहर</span>,<span lang="MR"> आणि खाण्याची रेलचेल. होळकर</span>,<span lang="MR"> पवार इत्यादि मराठी
लोकांचीच इंदौर</span>,<span lang="MR"> देवास ही संस्थानं. त्यामुळं इथली भाषा मराठी
मिश्रित हिन्दी. खरंतर या दोनही भाषा आपापल्या ठायी रांगड्या असल्या तरी इथल्या
भाषेत निव्वळ गोडवा उतरलाय. आणि हा गोडवा अहमदाबाद किंवा जयपूरचा छद्मी गोडवा नाही
तर भाबडा गोडवा आहे. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">खाणं-पिणं तर भलतच राजेशाही. पंचवीसेक प्रकारची शेव</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> चिवडा
इथे मिळतो. “सराफा” म्हणजे सराफा-बाजार हा तर कळस. दिवसा इथे सोन्याची दुकानदारी
चालते. रात्र पडू लागली की त्याच सोनारांच्या दुकानाच्या पायर्यांवर असंख्य
खाण्याची दुकाने सजतात. इथले लोकही खाण्याचे शौकीन! रात्री 8-8.30 ला घरचं
जेवण-खाण उरकून “सराफे चलना है जी !“ म्हणत तडक सराफा गाठतात. इथल्या प्रत्येक
पदार्थाची चव वेगळी आहे</span>;<span lang="MR"> आयुष्यभर स्मरणात राहिल अशी आहे. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">सुरुवात</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> कचोरीने करायची आणि मग</span>,<span lang="MR"> धीरे धीरे एकेक आस्वाद घेत दोन-तीन तास सहज निघून जातात. पानी के पतासे
(पाणीपुरी)</span>,<span lang="MR"> छोले-टिककी-चाट</span>,<span lang="MR"> भुट्टे का
कीस (मक्याच्या कणसाचा खीस)</span>,<span lang="MR"> फरीयाली (उपासाचे) गराडू</span>,<span lang="MR"> मूंग के भजीये</span>,<span lang="MR"> दही–बडा (हा खरोखर </span>“<span lang="MR">बडा</span>” <span lang="MR">असलेला वडा असतो) असले तिखट संप्रदायातले
पदार्थ रिचवुन मग मोर्चा गोडाकडे वळवायचा. त्यात मालपुवे</span>,<span lang="MR">
हाताच्या पंजाइतकी मोठ्ठी जिलेबी</span>,<span lang="MR"> मूंग का हलवा (यात जवळपास
50% शुद्ध तूप असते) असली भर करायची आणि शेवटी शिकंजी नावाच्या भरपूर सुकामेवा
ठासलेल्या खाद्यरूप पेयाचा गिलावा लावून सराफातून बाहेर पडायचे</span>. <span lang="MR">(डीस्क्लेमर: जेवणानंतर बाकी पदार्थ खाऊन वर ही शिकंजी खाणे किंवा पिणे हे
रोज 4 मैल चालल्याशिवाय शक्य होत नाही. डाएटवाल्या माणसांनी उगीच तब्येतीवर बेतेल इतकं
चरु नये ही विनंती). या सगळ्याचा माणशी खर्च शे-दीडशे रूपड्यांच्या वर नाही.</span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">राजवाड्यावर खास मसाला पान खाऊन खाद्य-यात्रेचा समारोप
करायचा. इथे पान आपल्या हातात घेऊन खात नाहीत. पानवाला तुमच्या तोंडाच्या (“आ”
वासल्यानंतर) दिडपट रुंदीचे पान तुमच्या तोंडात कोंबतो. पैसे किती झाले हे
विचारताच येत नाही. गपचूप नोट काढून त्याच्या हातावर टिकवली की उरलेले परत केलेले
पैसे मोजायलाही वेळ मिळत नाही</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> दुसरा शौकीन मागे रांगेत उभा असतो.
..........कारण “शौक बडी चीज है</span>”.<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">इंदौरचे (खुद्द इंदौरचे</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">;<span lang="MR"> उपरे नव्हे) लोकही बर्यापैकी
गोड आणि भाबडे. रिक्षावाल्याने फसवलं असं मला तरी अनुभवाला आलेलं नाही. पत्ता
कुणीही आपुलकीने सांगेल. भाजीवालेही चांगली भाजी अगदी माफक किमतीत विकतात (मी भाजी
इंदौरमध्ये का घेतो</span>?...........<span lang="MR">माझं आडनाव फडके
आहे......आपल्यासारख्या सुज्ञ जनांना यापेक्षा अधिक काय सांगावे </span>?)<span lang="MR">. अर्थात</span>,<span lang="MR"> नेहेमी पुण्यात राहून मध्येच इंदौरला गेलो
की </span>Oasis <span lang="MR">आल्यासारखं वाटणं स्वाभाविक आहे. पण काही म्हणा
इंदौर फारच आनंद देतं. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">तिथून परत निघालो की उगीचच रुख-रुख लागते. मन भरलेलं असून
काही तरी राहून गेल्यासारखं वाटतं. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-61310989407104529832013-04-28T07:59:00.000-07:002013-04-28T07:59:28.670-07:00अल्बम<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">बरेचदा अनेक लहान-सहान गोष्टी आपल्याला उगीचच भूतकाळात घेऊन
जातात. सर्र-सर्र काळाची पाने मागे उलटतात चालू जगाचा विसर पडतो आणि काही क्षण तो
भूतकाळ आपण पुन्हा जगतो. तंद्री भंगली तरी सवडीने पुन्हा पुन्हा त्याच त्याच
आठवणीत आपण जात राहतो. माणसाचा मेंदू अजब आहे. कुठल्या स्मृतिची सांगड कुठे घालेल
हे माहीत नाही. भूतकाळाच्या आठवणी जागवतात आणि वर्तमानात फक्त आपले असे दोन क्षण
मिळत राहतात.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>जुना खूप मुरलेला काळा
मोरावळा संजीवक असतो तसंच या जुन्या-पान्या स्मृति अंत:करणाला संजीवक असतात. आमटीच्या
वाटीत एखादा शेवग्याच्या शेंगेचा तुकडा <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>यावा आणि त्या लहानग्या आनंदाने यज्ञकर्माची
संतुष्टी व्हावी अगदी तसंच एखादी स्मृति ऊजळून जाते आणि आनंद होत राहतो दिवस
सार्थकी लागतो.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">“मेड ऑफ द मिस्ट” अमेरिकन नायगाराची बोट सफर म्हणजे निळ्याशार
स्वच्छ नदीतून धवल फेसाळत्या धबधब्याच्या मध्यात जायची संधी. बोटीवर कडेला रेलिंग
धरून मी उभा होतो. थंड बाष्पामुळे मोबाइल आणि कॅमेराच्या बॅटर्या उतरल्या होत्या.
त्यामुळे तो निसर्ग मी फक्त डोळ्यांत साठवू शकणार होतो. नाव पुढे पुढे गेली आणि
धबधब्याचा उंच आवाज माणसांची कलकल आणि गाईडची बडबड यावर कडी करू लागला. पाण्याचे
तुषार चेहेर्यावर उडू लागले. मी शरीराला त्या आवाजाच्या आणि तुषारांच्या स्वाधीन
करून मेंदूचा अल्बम उघडला.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">रस्त्यावरच्या वर्दळीचे आवाज</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> त्या जोडीला चेहेर्यावर
उडणारे तुषार मला खूप आवडत. सांगलीच्या राजवाडा चौकात पूर्वी एक कारंजं होतं.
रस्ते फार काही रुंद नव्हते. पण फुटपाथ चांगले प्रशस्त होते. त्या फुटपाथच्या
कडेला लावलेल्या पाईपाला धरून मी उभा असायचो. कारंजं सुरू व्हायचं. संध्याकाळची
वार्याची झुळूक त्या पाण्याचे काही तुषार घेऊन यायची. हळूहळू अंधारायला लागलं की
रंगी-बेरंगी दिवे सुरू व्हायचे आणि कारंज्यात रंग भरायचे. ते रंग थोड्या थोड्या
वेळाने बदलत असत. मी खुपखूप वेळ तिथे उभा राहायचो. मग “अभू ! निघूया का आता </span>?”<span lang="MR"> असा आबांचा प्रेमळ प्रश्न यायचा. आबा नेहेमी मला फिरायला घेऊन जायचे.
आम्ही चालतच जायचो. राजवाड्याजवळ एक बाग होती पण तिकडे भेळ-आईस्क्रीम असली
प्रलोभने असायची म्हणून आमचा फेरा कारंज्यापाशीच थांबायचा. इथे हवा तितका वेळ
कारंजा फुकट मिळत होता. मला आमच्या ऐपतीची जाणीव लहान वयातच झाली होती. मी कधीही
हट्ट केला नाही. आनंद मिळवायला पैसे लागतच नाहीत हे आबांना पक्कं ठावूक होतं. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">थोडासा अनिच्छेनेच मी नायगाराला आलो होतो पण इथे तुषार न्हाताना
माझ्या आवडीचं कारंजं पुन्हा अनुभवायला मिळालं होतं ज्याचं मोल करता येण्यासारखं
नव्हतं. माझा कलीग ब्लुबेरी स्लश घेत होता</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> त्याने मला हवंय का असं विचारलं. मी
मानेनेच नको म्हणालो. मला त्याची काहीही गरज वाटत नव्हती. आनंद मिळवायला पैसे कुठं
लागतात </span>?<span lang="MR"><o:p></o:p></span></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-55697587444304387832013-04-28T07:50:00.003-07:002013-04-28T07:50:39.003-07:00आवड-नावड<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">कुणाला काय आवडतं किंवा आवडत नाही याला काही कारण नाही.
सांगायला लाख कारणं असतात पण त्यातलं एकही खरं </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">‘<span lang="MR">कारण</span>’<span lang="MR"> असत नाही कारण मुळात आवडीला </span>‘<span lang="MR">कारणच</span>’<span lang="MR"> असत नाही. एखादी गोष्ट आपल्याला कितपत सुखावते किंवा आज्जीबात सुखावत
नाही यापलिकडे आवडीची कारणमीमांसा पोचूच शकत नाही.</span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">“साय” ही माझी सर्वात नावडती गोष्ट. का</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">?<span lang="MR"> माहीत
नाही ! मला साय आवडत नाही बस्स ! मला सायीचा सुईच्या टोकायेव्हढा तुकडासुद्धा खपत
नाही. मग ती साय दुधावरची</span>,<span lang="MR"> चहावरची</span>,<span lang="MR">
आमटीवरची कसलीही असो. फार काय</span>,<span lang="MR"> भाताची खरपुडी सुद्धा माझ्या
लेखी एक प्रकारची सायच आहे. माझ्या अवतीभवती जवळपास सगळेच साय प्रेमी आहेत. आणि
माझ्या ठायी असणारा सायीबद्दलचा तिटकारा पराकोटीला नेण्यात या सर्वांचा सदैव
हातभार आहे.</span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">ही मंडळी सायीसाठी जीव टाकतील. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>स्वत:च्या चहा किंवा कॉफीच्या कपात दुधावरची
अर्धी साय ओढून घेणारे हे लोक संपलेल्या दुधाच्या पातेल्यालाही चमचा किंवा सुरी
घेऊन खरारा करत बसतील. चकली किंवा बाकरवडीबरोबर सायीचं दही पुढे ठेवतील आणि वर </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">‘<span lang="MR">अरे घे
घे</span>’<span lang="MR"> असा आग्रह करतील. नुसतं एव्हढंच नाही तर ही मंडळी मला
जणू गृहीतच धरतात ! जेवायला वाढलेल्या पानात शिकरणीच्या वाटीत भली मोठी साय ओततात
! बरं पानावर बसून नाक मुरडणे आमच्या तत्वात बसत नाही. मग पंचाईत होते. अहो दूध
सोडाच पण जिथे सायट्याच्या भीतीने मी ताक सुद्धा गाळून पितो अशा माझ्यासारख्याला
सत्वयुक्त साय वाढून वरती “खाऊन तर बघ...पुन्हा मागशील!” असली वाक्यं ऐकवण्यात
यांना काय धन्यता वाटते मला कळत नाही.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>लहानपणी
बालवाडीत याच सायीमुळे मी शनिवारी मिळणारं दूधही प्यायचो नाही. नातवंडांचा उल्लेख
करण्यासाठी “दुधावरची साय” या शिवाय दुसरी उपमा का सुचत नाही हे ही एक कोडंच आहे. कोल्हापुरात
असल्यापासून लिटरभर निरसं धारोष्ण दूध पचवण्याची धमक माझ्यात आहे. साय समर्थकांनी
हे आव्हान आधी स्वीकारावं आणि<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>मग मला साय
खाऊ घालण्याची दर्पोक्ती वगैरे करावी!</span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">“नखरे करू नको ! लोणी कसं खातोस</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">?<span lang="MR"> तूप
कसं खातोस </span>?”<span lang="MR"> हे ऐकून मी कंटाळलो आहे. जे ज्याला आवडत नाही
तेच त्याला वाढून वर शाब्दिक मखलाशी करण्याचा पाठ सर्व आयांनी त्यांच्या मुलींना </span>‘<span lang="MR">संसार-सारा</span>’<span lang="MR">च्या रूपाने देणं बंद करावं ही माझी
कळकळीची विनंती आहे. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">असो. सदर उद्वेगाला “वाजणार्या भांड्यांचे</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">”<span lang="MR">
पार्श्वसंगीत आहे हे वेगळे सांगायची गरज नसावी !</span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-76833245178451571032013-01-04T21:32:00.000-08:002013-01-04T21:32:16.226-08:00बालवाडी <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-size: large;"><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">एका मोठ्ठ्या खोलीत सुमारे पंचवीसेक पोरांचा किलकिलाट सुरू
आहे. बसायच्या सतरंज्या गोल अंथरून मुलं-मुली बसलीत. त्यांच्याबरोबर त्यांच्या
“बाई” आहेत. लाकडी विटा</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> मणी दोर्या</span>,<span lang="MR"> असली
खेळणी प्रत्येकाच्या समोर आहेत. कुणी हाताच्या कोपरापासून मनगटापर्यंत सुर्र सुर्र
आवाज काढून नाकातून पडायच्या बेतात असलेला हिरव्यागार शेंबडाचा लोलक पुसलाय. एक
बाई त्याला सटके ओढून स्वत:च्या रुमालाने त्याचं नाक पुसताहेत. दुसर्या एक बाई
थोड्या थोड्या मुलांना परसाकडे नेऊन आणताहेत. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>कुणाचं सकाळी आलेलं रडू गालावर मळलेल्या
रेघांवरून कळतंय. फळ्यावर हजेरी मांडलीये</span>,<span lang="MR"> कमळ किंवा गुलाब
असल्या फुलाचं चित्र काढलंय. आतल्या लहान खोलीतून तावलेल्या स्टोव्हचा “स्स </span>sssss……<span lang="MR">स्स......” आवाज येतोय. आणि एकदम</span>,<span lang="MR"> एक बाई “चला</span>,<span lang="MR"> हात जोडून बसा</span>,<span lang="MR"> रडू नका</span>,<span lang="MR"> आता
खाऊ देणार आहे</span>,<span lang="MR"> मग आपापल्या घरी पळायचं आहे ! प्रार्थना
म्हणा</span>…. <span lang="MR">शांताकारं भुजगशयनं पद्मनाभं सुरेशं ....” प्रार्थना
सुरू झाली की नऊवारी साडीतल्या एक बाई हातात खाऊच्या वाट्या घेऊन येतात. </span><o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-size: large;"><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">हे चित्र</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">;<span lang="MR"> मी जिथे जगातली सर्वोच्च सुखं उपभोगली त्या
शिशुविहार नावाच्या बालवाडीचं आहे. मात्र त्या वयात सुख आणि दुख: असल्या
व्याख्यांचा संबंध नव्हता. आमची बालवाडी एका ट्रस्टची होती. तिथे रोज खाऊ मिळायचा.
सगळ्यांच्या लाडक्या नऊवारी साडीतल्या तोंडाचं बोळकं झालेल्या आनंदीबाई रोज खाऊ
करायच्या. पावाची भाजी</span>,<span lang="MR"> पोहे</span>,<span lang="MR"> उपमा</span>,<span lang="MR"> चिवडा</span>,<span lang="MR"> केळी...... रोज निरनिराळा खाऊ. फक्त
शनिवारचा खाऊ मला आवडायचा नाही कारण त्या दिवशी दूध असायचं आणि त्यावर साय धरायची
( साय इ..इ..इ....!). </span><o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-size: large;"><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">सकाळी 9 ते दुपारी 12 बालवाडी होती. बाईंच्या शेजारी बसणे
मानाचे असायचे. आमच्या सुधाताई नावाच्या बाई बसने यायच्या. बसचे तिकीट घडी करून
त्यांच्या घड्याळाच्या पट्ट्यात खोवलेले असायचे. कुणी चांगले गाणे</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> अंक</span>,<span lang="MR"> बाराखडी वगैरे म्हटले तर ते बसचे तिकीट बक्षीस द्यायच्या. सगळ्यांना त्या
तिकिटाचं अप्रूप होतं. कधी गोष्टी सुरू व्हायच्या</span>,<span lang="MR"> कधी
बाराखडी</span>,<span lang="MR"> कधी अंकलिपी. “डोक्यावर चांदोबा आणि गंगा </span>|<span lang="MR"> जटाधारी देवाचे नाव सांगा </span>||”<span lang="MR"> असं हातावर टाळ्या
देत गाणं किंवा “ऊभा एक</span>,<span lang="MR"> आडवे दोन</span>,....<span lang="MR">एकावर
पूज्य दहा !” असे अंक जपायचे<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>किंवा “क-
कणसाचा” असली अक्षर ओळख करत करत अभ्यास चालायचा. याला अभ्यास म्हणतात हे मला फार
नंतर कळलं. मात्र “ण” बाणातला कसा </span>?<span lang="MR">आणि आमच्याकडची संध्येची
पळी “नवा”सारखी दिसत नाही हे मला बाईंना सांगायचं होतं......राहिलं !</span><o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-size: large;"><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">पाणी प्यायच्या सुट्टीत (या सुट्टीला </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">‘<span lang="MR">बायो-ब्रेक</span>’<span lang="MR">च्या मराठी नावाने हाकारलं तर पाप लागायचं बहुतेक!) कुणी कुणी खिशातून
आणलेला खजिना काढायचे. मग जवळच्या मित्रालाच फक्त वाटा दिला जायचा. आमच्या घरी
मूठभर शेंगदाण्याचीही वानवा असायची. आज्जी मला खडे-मिठाचे दोन मोठे खडे द्यायची.
एक मला आणि एक प्रसादसाठी. ते खडे हळू हळू तोडून खाताना प्रसाद हजरनिस आणि मी
हरखून जायचो. प्रसादाचे घर शेतात होते. तो कधी कधी शेवरीच्या करंजीतून म्हातारीचा
कापूस आणायचा. प्रसाद खरोखरी खाल्ल्या मिठाला (खडे-मिठाला) जागायचा आणि मला सर्वात
पहिल्यांदा वाटा द्यायचा. जाई देशपांडे चिंचोके आणायची मला द्यायची. पण चिंचोके
फक्त मुलीच खेळतात असं प्रसाद मला म्हणाला होता म्हणून मी घ्यायचो नाही. जरी मी
चिंचोके घेत नसलो तरी जाई आणि तिची बहीण जुई आमच्या घरी बुचाची फुलं घ्यायला
यायच्या. संतोष ठोंबरे दांडगोबा होता. सगळ्यांना मारायचा. पण मी पायरीवरून पडलो
तेव्हा तोच मला उचलून वर्गात घेऊन गेला होता. डोक्याला खोक पडते म्हणजे काय होतं
हे मला त्यानं समजावलं होतं. </span><o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-size: large;"><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आम्ही आपोआप लहान गटातून मोठ्या गटात गेलो. सगळ्या बाई
सुद्धा लहान गटातून मोठ्या गटात आल्या. मी अथर्वशीर्ष स्पर्धेत पहिला आलो तेव्हा
गाडगीळ बाईंनी मला एक अख्खा खडू बक्षीस दिला. अमेय वाकणकरने तो तोडला. मग आमच्यात
मारामारी आणि रडारडी झाली. मग बाईंनी दोघांनाही एकेक अख्खा खडू दिला. माझ्या
वाढदिवसाला गोळ्या वाटल्या होत्या. त्या गोळ्या मी नेल्या नव्हत्या. आमची
परिस्थितीच नव्हती असले सोस करायची. दिवाण बाईंनी माझ्याकरिता गोळ्या वाटल्या
होत्या. त्यानंतर आबा स्वत: शाळेत येऊन दिवाण बाईंना पैसे देऊन गेले. </span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;"><o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-size: large;"><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">काही दिवसांनी मी पहिलीत गेलो</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> आणि
पुढे दरवर्षी इयत्ता बदलली. संतोष ठोंबरेप्रमाणे मी सारखा सारखा त्याच वर्गात का
राहू शकलो नाही ते कळले नाही. त्या लहान–मोठ्या गटातली फार मोठी सुखं कॅलेंडरच्या
पानांसोबत निसटून गेली ती पुन्हा कुठेही गवसली नाहीत. त्या बसच्या तिकीटाच्या चिटोर्याचं
मोल कुणाला काय सांगणार आणि कुणाला कसं कळणार! बोनसचा चेकही आज तितका आनंद देत
नाही. खडे-मीठ गेल्या दहा वर्षांत बघितलं नाहीये. प्रसाद हजरनिस कापसाच्या
म्हातारीसारखाच दूर उडून गेलाय तो फेसबुकच्या जाळ्यातही अडकलेला मिळाला नाही. गाडीवरून
पडून माझा गुडघा फुटला तेव्हा माझा मेंदू गुडघ्यात आलाय हे जाणवलं</span>;<span lang="MR"> पण संतोष ठोंबरे उचलायला आला नाही. अमेय वाकणकर आणि मी मात्र खडूसारखेच
झिजतोय.............आख्खा खडू मिळवण्यासाठी !</span><o:p></o:p></span></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-58960754288905160152012-12-09T08:11:00.003-08:002012-12-09T08:11:31.113-08:00चवीने खाणार त्याला...........<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">मी शाकाहारी. देशावरचे (कोकणातले नाही!) मांसाहारी जन
आम्हाला (शाकाहारी लोकांना) गवत खाणारेच समजतात. पण मला त्याचं वैषम्य वाटत नाही
(कोल्हयाला द्राक्षं आंबट !) त्याचं असं आहे</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> मी खाद्य-भक्त आहे. त्यामुळं मी पंथ मानत
नाही. शाकाहारी असलो तरी मांसाहाराला तुच्छ लेखत नाही कारण चवीने खाणं हे एक कमावण्याचं
कसब आहे. एखादा पदार्थ साधा आहे किंवा स्पेशल या पेक्षा गुणवत्तेच्या निकषांवर माझ्यासारखे
खवय्ये त्याचं मूल्यमापन करतात. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">वानगीदाखल</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> नुसता वरणभात घ्या – तांदूळ कुठला</span>,<span lang="MR"> कसा शिजवला</span>,<span lang="MR"> वरणात मीठ</span>,<span lang="MR"> हळद</span>,<span lang="MR"> किती हिंग लावलेय की नाही</span>,<span lang="MR"> या सगळ्यावर त्याची चव
अवलंबून आहे. पहिला घास खाल्ल्या-खाल्ल्या हे सगळं समजायला हवं. यालाच कसब
म्हणतात. (अधिक माहितीसाठी: असला बेंच-मार्क वरणभात मिरजेला दत्त मंगल कार्यालयात
मिळतो.</span>)<span lang="MR"> चोखंदळपणे आणि अचूक खाद्य समीक्षा करण्यासाठी चवीनं
खाणं आवश्यक आहे. किती खाल्लं हे महत्वाचं नाही. आदरणीय “पुलं”नी लिहिलाय “शंभर लाडू
खाणार्याला खवैय्या म्हणणं हे शंभर गाणी म्हणणार्याला गवैय्या म्हणण्याइतकं
चुकीचं आहे”</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">लहानपणापासून आज्जीच्या हातचं खाल्लं असल्यामुळे उत्तम चव अस्मादिकांच्या
जिभेवर पक्की बसलेली आहे. पुरणपोळी खाताक्षणी त्यातला गूळ कसला आहे किंवा साखर
मिसळली आहे किंवा नाही हे मी ओळखू शकतो</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> कधीमधी घरी “कणीक जरा कमी वेळ तिंबली जावी”
किंवा “मोदकाची उकड जरा तेल जास्त लावून अर्ध्या वाफेवर काढा” असले सल्ले / कमेन्ट
केल्याने घरच्यांचा रोष ओढवून घेतलाय. वरण वाढून घेताना “कुकरला एक शिट्टी कमी
दिली का</span>?<span lang="MR">” हा प्रश्न विचारल्यावर सहचारिणीच्या चेहेर्यावर
आश्चर्य मिश्रित राग पाहिला आणि “तुझे फार लाड केलेत तुझ्या आज्जीनं ! म्हणून असले
चोचले आहेत तुझे !” हा शेरा मिळाला. मला पदार्थ अधिकाधिक उत्तम कसा होतो हे माहीत
आहे पण स्वयंपाक जमत नाही. (तसं असतं तर द्वारकानाथ सांझगिरी यांनी गावस्करांचे
रेकॉर्डही मोडले असते नाही का</span>?)<span lang="MR"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">“<span lang="MR">साखरेचं खाणार त्याला देव देणार” या म्हणीचा लौकिक किंवा
गर्भितार्थ जरी काहीही असला तरी मला त्याचा शब्दश: अर्थच भावतो कारण मी गोडघाश्या
आहे. रोजचं जेवण गोडाशिवाय पूर्णच होत नाही. पक्वान्न असेल तर उत्तमच</span>,<span lang="MR"> पण नसेल तर अगदी गूळ-तूप</span>,<span lang="MR"> तूप-साखर</span>,<span lang="MR"> दूध-साखर</span>,<span lang="MR"> शिकरण असलं काहीही चालतं. ताटातला पदार्थ
साधाच असला तरी तो किती उत्कृष्ट दर्जाचा आहे यावर जेवणाचं समाधान ठरतं. मग
मुगाच्या डाळीची खिचडी गरमगरम खिचडी</span>,<span lang="MR"> कढी आणि परातभर
मिरगुंडं (मिरगुंड खाताना ठसका लागला नाही तर ती पडीक बियरसारखी “फ्लॅट” झालीत
आहेत हे समजावे) हा बेत असुदे किंवा पुरणाचे कडबू</span>,<span lang="MR"> कटाची
आमटी आणि भात असला खास श्रावणमासी बेत असुदे</span>;<span lang="MR"> तृप्तता
सारखीच. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">जिन्नसाची खरी चव जाणायला जिभेबरोबरच नाकही तेज आणि तरबेज
असणं गरजेचं आहे. वासाची जाणीव नसताना</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> भातावर घातलेले तूप वा पामतेल सारखेच</span>,<span lang="MR"> गोळ्याच्या सांबारावरची वाफ आणि अंघोळीच्या पाण्यावरची वाफ सारखीच. उगाळलेले
जायफळ आणि गोपीचंदन सारखेच. म्हणून सर्दी झाल्यावर फक्त साबूदाण्याची खीर खावी हे
बरे. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">काही पदार्थांच्या चवीला प्रसंगाची पार्श्वभूमी असावीच
लागते. म्हणजे वडापाव नाटक किंवा सिनेमाच्या मध्यंतरात जास्तच झकास लागतो. सांगलीत
असताना फक्त श्राद्धाला खाल्लेली अळूची पातळ भाजी पुण्यात लग्नाच्या पंगतीत तितकीशी
पसंत पडली नाही. उशिरापर्यंत चालणार्या सीमंतपूजनाला रात्री सुधारसही पक्वान्न
वाटतो. दसर्याला श्रीखंड</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> किंवा बासुंदी शिवाय मजा नाही. गौरीच्या
जेवणाला पुरणपोळीच हवी (पण कटाची आमटी दुसर्या दिवशी शिळ्या भाताबरोबा जास्त चविष्ट
लागते). गुलाबजाम हा थोडा आपुलकी नसलेला वाटतो म्हणून कुठल्याही प्रसंगी खपवता
येतो. रस-युक्त असूनही बर्यापैकी नीरस असं हे पक्वान्न आहे. पण वॅनीला
आईस्क्रीमसोबत गरम गुलाबजाम म्हणजे खासा बेत ! <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">मुख्य जेवणाबरोबरच डाव्या-उजव्या बाजूचे पदार्थही महत्वाचे.
त्यातल्या त्यात ताक हा पदार्थ मन ओतून घुसळला तरच रुचकर अन्यथा फक्त द्रव. (“भगत
ताराचंद” नावच्या हॉटेलात बियरच्या बाटलीत ताक मिळते</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> ते
जेवणाआधी प्याल तर जेवणच होणार नाही</span>,<span lang="MR"> भांगे सारखीच चटक लागेल
आणि नुसते ताकच मागवत बसाल!) कोशिंबीर “पूना गेस्ट हाऊस” पेरु-गेट यांच्यासारख्या
चवीची मी इतर कुठेही खाल्ली नाही. माइनमुळ्याचं लोणचं मला कुणी वाढलं तर मी दोनदा “अन्नदाता
सुखी भव </span>|”<span lang="MR"> म्हणतो. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">आज्जी असताना वार्षिक चार राजेशाही उपास असत (आषाढी</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">-<span lang="MR">कार्तिकी
या दोन एकादश्या</span>,<span lang="MR"> महाशिवरात्र</span>,<span lang="MR">
अंगारकी-चतुर्थी). या दिवशी आमचेकडे साबूदाण्याची खिचडी</span>,<span lang="MR"> वर्याचे
तांदूळ</span>,<span lang="MR"> बटाट्याचा शिरा</span>,<span lang="MR"> रताळ्याचे
गुळातले काप</span>,<span lang="MR"> तळणीचे पदार्थ</span>,<span lang="MR"> उकडलेल्या
शेंगदाण्याची उसळ</span>,<span lang="MR"> आणि सर्वोत्तम दाण्याची आमटी असा
साग्रसंगीत स्वयंपाक असायचा. सध्या हे ही उपास फक्त खिचडी</span>,<span lang="MR">
शिंगाड्याचे थालीपीठ असे एकजिनसी भागवले जातात. असो. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">शेवटी जाता जाता<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>काही टिप्स.........साधेच पदार्थ चढया दर्जाचे करण्यासाठी किंवा
भासवण्यासाठी </span><span lang="MR" style="font-family: Wingdings; mso-ascii-font-family: Mangal; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: Mangal; mso-symbol-font-family: Wingdings;"><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Wingdings;">J</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">गरम गरम पोळ्या वाढायच्या असतील तर लाटताना थोडा ओवा पेरा</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">. <span lang="MR">पिठले
करताना डाळीच्या पिठाबरोबरच एक चमचा ज्वारीचं पीठ घाला. शिळ्या पोळ्या / शिळी आमटी
यापासून चकुल्या करताना आल्याचा तुकडा ठेचून टाका आणि मग उकळी आणा. आळलेले तूप
डायरेक्ट गॅसवर गरम करू नका त्या ऐवजी एका पातेल्यात पाणी गरम करून त्याने तूप
वितळू द्या.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>मूग-डाळ खिचडी पातेल्यात
अर्धवट शिजवा आणि मग कुकरमध्ये शिट्टी काढा. एक वाटी श्रीखंडावर दोन चमचे साजूक
तूप घालून खा (सांगली-स्पेशल)</span>.<span lang="MR"> पोळीचा लाडू करताना कढईत तूप
तापल्यावर त्यात गूळ टाका आणि तो वितळल्यावर मग पोळीचा चुरा घाला.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>मिरचीचा ठेचा (केळकर स्टाइल) शेंगतेलापेक्षा
खोबरेल तेल घालू खा. अंबाडीची गोळा भाजी चुकली तर त्यात मूठभर भडंग
(सांगली-स्पेशल) मिसळा आणि अदृश्य होईतो घोटा आणि मग भाजी वाढा</span>;<span lang="MR"> चुकलेल्या भाजीचंही कौतुक होईल !</span></span><span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: MR; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-28757784165351465232012-11-28T08:46:00.000-08:002012-11-28T08:46:00.445-08:00मंडई ........डोक्याची !<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
आम्ही दोघे मंडईत जातो (आता मंडईत जाणारे "दोघे" हे बहुधा नवरा-बायकोच असतात ...आम्हीही तेच "दोघे" असतो. अर्थात आम्ही कनिष्ठ मध्यमवर्गीय, त्यामुळे अजूनही मंडईतून किंवा यार्डातून भाजी आणणे हा प्रघात सुरू आहे. क्वचित अगदी गरज म्हणून दारावर येणारी, जवळच्या किराणा दुकानात मिळणारी, किंवा फोन करून घरपोच मिळणारी भाजी घेतली तरी मनात रुख रुख लागते असो. "फडके" आडनाव म्हणजे हे असंच असायचं.) </div>
<div>
माझी एक सवय आहे. मी नेहेमी अख्खी मंडई आधी फिरून बघून घेतो आणि मग भाजी घ्यायला सुरुवात करतो म्हणजे कुठे काय काय माल आहे, साधारण दर काय आहे वगैरे वगैरे कळतं. इथे आमच्यात पहिला मतभेद होतो. तिच्या म्हणण्याप्रमाणे पटकन जे चांगलं दिसेल ते घेऊन मोकळं व्हायचं, काम कमी होतं ना ? छ्या! बाजार करणं हे काय उरकून टाकायचं काम आहे? हाताला हात लाऊन मम म्हणण्यासारखं? चांगले दोनेक तास काढून भाजीला जावं आख्खी मंडई पालथी घालावी आणि मस्तपैकी भाजी अगदी जोखून घेऊन परत यावं. उरकायचा बाजार यार्डात करायचा ! मंडईत फिरताना प्रदर्शन बघितल्याप्रमाणे फिरावं, त्यात मजा आहे. पण इकडे पटेल तर शपथ. उलट त्या डिपार्टमेंटल स्टोअर मध्ये ही पूर्ण दिवस घालवेल आणि निम्मी खरेदी बिनाकामाच्या वस्तूंची करेल. वर तसं म्हणावं तर "लागतात ! तुला कळत नाही" ही एकच मात्रा चालवेल. हिला कळणार्या गोष्टी मला का कळत नाहीत हे मला अजूनही कळलं नाहीये. </div>
<div>
आधी कांदे बटाटे घ्यावेत, मग फळभाज्या, सर्वात शेवटी पालेभाज्या, टोमॅटो आणि केळी - हा मला मिळालेला पाठ. इथे दूसरा मतभेद! "आधी कांदे बटाटे घेऊन कशाला ओझं वागवत फिरायचं? शेवटी वेगळ्या पिशवीत घेऊ." (खरं तर सगळं ओझं मीच वागवतो) पण इथे थोडा दोष माझा आहे. भाजी घेतल्यावर माझ्या हातात असणार्या एकूण पिशव्या आणि घरी आल्यावर केलेली मोजदाद कधीच जुळत नाही (काय वेंधळा आहेस !, विसरलास वाटतं !, काय करावं ह्या माणसाला ! गाडीत ठेवली होतीस का पिशवी ? काही आठवतंय का? धन्य रे बाबा ! ............... इ. इ. आवाजी फटाके) म्हणून मी नेहेमी दोनच मोठ्या पिशव्या घेण्याबाबत आग्रही असतो, तिसरी पिशवी वाढवायची म्हणजे माझ्या पोटात गोळा! </div>
<div>
कांदे बटाटे, आलं, लसूण, मिरच्या, कोथिंबीर, कढीलिंब हे प्लॅटफॉर्म जिन्नस सोडता तिसरा मतभेद भाज्यांच्या निवडीच्या बाबतीत असतो इथे मात्र दोघांच्याही मुत्सद्दीपणाचा कस लागतो. पूर्वी जसा म्हशींसाठीचा "मिलो" रोजगार हमीचे दुष्काळी खाद्य म्हणून आपल्याकडे आला तसंच कोबी, नवलकोल ह्या भाज्या जनावरांच्यासाठी निर्माण झाल्यात असं माझं ठाम मत आहे. हिला कोबी, नवलकोल, पडवळ, दुधी भोपळा, सुरण असल्या नीरस ताटभरू गर्दीच्या भाज्या घेण्यात पराकोटीची धन्यता वाटते. पाहुणे येणार नसले तरीही ही असल्या भाज्या घेते. मी मात्र वांगी, भेंडी, कारले, फुलकोबी, ढब्बुमिरची, असल्या रसना तृप्त करणार्या भाज्यांच्या बाजूने असतो. मेथी मला आवडत नाही (माझा दोष), अंबाडी हिला करता येत नाही (माझाच दोष.........कसा?......आपण सूज्ञ आहात!), उरता उरले पालक, पोकळा आणि लाल माठ; जे घेऊन घेऊन किती घेणार? शेवटी ज्याचा दिवस असतो त्याचा विजय होतो आणि त्याप्रमाणे भाजी आणली जाते. </div>
<div>
बहुतेक सर्वच संसारी घरांत असले चित्र असेल. नाहीतर मटकी, चवळी, मसूर, यासारखी तद्दन मंगल कार्यालय छाप किंवा मेस छाप(घरगुती खानावळ) कडधान्ये दरमहा किमान पावकिलो रतीबाने घराघरांत आलीच नसती</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-8750366380646535402012-11-18T21:57:00.001-08:002012-11-18T21:57:05.170-08:00Joy of Giving<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
"उद्या सकाळी ऑफिसला जाता जाता भेटून जा" बायको मला सांगत होती. मी जेवता जेवता मान डोलावली. नात्यातले एक गृहस्थ अॅडमिट होते त्यांना भेटायला जायचं होतं. दुसरे दिवशी सकाळी निघालो. निम्म्या रस्त्यात बायकोचा फोन ...."आज डब्यात तुपासाखर पोळी गुंडाळून दिलीये......आणि तू पाकीट घरी विसरून गेलायस". काहीतरि जुजबी उत्तर देऊन मी फोन ठेवला. मग ध्यानात आलं च्यायला पाकीट विसरलो म्हणजे पैसे, कार्ड , लायसेन्स सगळं घरीच. आता रिकाम्या हातानेच भेटायला जावं लागेल. तसंही बाकीच्यानी भलते फळं, बिस्किटं आणलं असेलच की; असला सोयिस्कर स्वार्थी विचार करून मी दवाखान्यात गेलो. सदर गृहस्थ ग्लानीत होते. सलाईन लावलं होतं. तसं दवाखान्यात वर्दळ अगदी कमी होती. पेशंटही कमीच होते. यांच्याजवळ कुणीच नव्हतं म्हणून शिफ्ट च्या सिस्टरकडे चौकशी केली तर त्या म्हणल्या की आत्ताच घरी गेलेत. अर्धा तासात आवरून येतील. (चला म्हणजे मी हात हलवत आलोय हे कळणार नाहीच....पुन्हा सोयीस्कर स्वार्थी विचार). मी त्यांच्या तब्येतीविषयी विचारले. "यांना अन्न जात नाहीये. तीन दिवस काहीही खाल्लेले नाही" (मग मी फळं, बिस्किटे आणून काय उपयोग ? .......... पुन्हा तोच सोयिस्कर स्वार्थी विचार). थोडा वेळ वाट बघितली पण पेशंटकडे कोणी आले नाही. मी सिस्टरकडे निरोप ठेवून बाहेर येऊ लागलो. </div>
<div>
"ए प्वोरा !" जनरल वार्डाजवळ एक टोपीवाला गावकरी तात्या बसून होता. त्याने मला हाक मारली. "माजा ल्योक गावास्न येव रायलाय, मला आडमिट करनार हायेत पन त्येनला येळ लागंल. काय बाय खायला पायजेल. तवा एक धा रुपे दिशील काय ? मी माळकरी हाय. यष्टीला पैसं सपलं बग" तो म्हणाला..................झाली पंचाईत! मी ऑफिसच्या ड्रेसकोडमध्ये टकाटक, आणि खिशात दमडा नाही. वेळ सुद्धा वेळ साधून येते ! पैसे नाही म्हणावे तर त्याच्याच समोर मी गाडी काढून निघणार होतो. मला काही सुचेना, त्याला हाताने पाच मिनिटे थांब अशी खूण करून मोबाइल कानाशी लाऊन मी उगीचच इकडे तिकडे बघू लागलो. शेवटी धीर केला आणि त्याला सगळी परिस्थिति सांगितली. आणि म्हणालो "बाबा, माझ्याकडे खरंच पैसे नाहीयेत. पण माझा डबा आहे तो तुम्हाला चालेल का ?" तो हसून हो म्हणाला. मी माझा डबा त्याला दिला त्याने अधाशीपणे तो संपवला. आणि रिकामा मला परत दिला (टप्परवेयर चा डबा , परत नेलाच पाहिजे अन्यथा घरी शिव्यांची ओवाळणी झाली असती). </div>
<div>
मी ऑफिसला आलो, कंपनीच्या वेबसाइटवर CSR चा "Joy of Giving" एव्हेंट दिसत होता......................दीड वाजता सगळे जेवायला गेले. मी कामच करत राहिलो............"joy of Giving" ने माझं पोट सकाळीच तुडुंब भरलं होतं. </div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-57297190148138415112012-10-24T11:35:00.000-07:002012-10-24T11:35:43.514-07:00सीमोल्लंघन <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-pzrchrplcdQ/UIg0q7chV3I/AAAAAAAAADU/mrXKtQr1A5w/s1600/1350047020_apata-pan-bk_renew.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-pzrchrplcdQ/UIg0q7chV3I/AAAAAAAAADU/mrXKtQr1A5w/s1600/1350047020_apata-pan-bk_renew.jpg" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">“नवरात्र संपले दसरा उजाडला</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">;<span lang="MR"> मोरुचा बाप मोरूला म्हणाला
– </span>‘<span lang="MR">मोरू</span>,<span lang="MR"> उठ लवकर</span>”...................<span lang="MR">या दर दसर्याला आठवणार्या वाक्याने आजचा दसराही उजाडला आहे. लवकर उठून सगळी
अन्हिके आटोपली आहेत. देवाची पूजाही झालीये. सुट्टी असल्याने कार्तिकी एकादशीचा देवाच्या
मूर्ति घासण्याचा उद्योग आजच केला आहे. चकचकीत देवबाप्पा खरोखरच फ्रेश दिसतोय. घरीदारी</span>,<span lang="MR"> गाड्यांना तोरणे लावलीयेत हार घातलेत. खास सांगलीहून बासुंदी मागवलीये. जेवणाचा
बेत हळू हळू आकार घेतोय. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">पण आज मी काही तरी नवीन केलेय. खरंतर नवीन काहीच नाहीये मात्र
एक जुनं टाकायचा निर्णय घेतलाय आणि तो अंमलात आणलाय............ आपटा-शमी तोडणार नाही</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">,<span lang="MR"> तोडलेले
विकत घेणार नाही आणि वाटणारही नाही ! एक तिथी उलटल्यावर ज्या सोन्याचा कचरा होतो असलं
आशाश्वत वाण फक्त परंपरेच्या नावाखाली वाटत फिरायचं </span>?<span lang="MR"> वारांगनेचीही
इतकी उपेक्षा होत नसेल ! मला तर हे पटत नाहीये म्हणूनच मी ही परंपरा मोडण्याचा (खरे
तर सुधारण्याचा) प्रयत्न करणार आहे. सोन्यासारख्या या वृक्षश्रेष्ठांचं परंपरेनं सांगितलेलं
महत्व मी जाणलंय</span>,<span lang="MR"> ओळखलंय. मी परंपरेचा प्रचंड आदर करतो आणि म्हणूनच
परंपरेचा विपर्यास मला बघवत नाही. शाळेची कळू लागल्यास मोजलेली सहा वर्षं “...........या
देशाच्या समृद्ध आणि विविधतेने नटलेल्या परंपरांचा मला अभिमान आहे. त्या परंपरांचा
पाईक होण्याची पात्रता माझ्या अंगी यावी म्हणून मी सदैव प्रयत्न करीन...............”
रोज मी ही दोन वाक्यं प्रतिज्ञेत म्हटली. आज मला अभिमान आहे मी त्या परंपरांचा पाइक
होण्याचा प्रामाणिक प्रयत्न करत आहे. </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="MR" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-bidi-language: MR;">अंधानुकरण करणे आणि परंपरा पाळणे यात मोठा फरक आहे. पण त्या
फरकाची रेषा सूक्ष्म आहे. मला या थोर परंपरेला बांधील राहायचं आहे. माझ्या ओळखीच्या
एका माळीबाबांना मी आपट्याचं बोन्साय मागितलं आहे (जागे अभावी मोठं झाड लावणं अशक्य
आहे.). डिसेंबरअखेर ते माझ्याकडे येईल. मी ते जोपासेन. पुढच्या आणि त्यानंतरच्या प्रत्येक
दसर्याला त्याचं मनोभावे पूजन करीन. शक्य झाल्यास पानांऐवजी झाडेच वाटेन. प्रथा-परंपरेचा
वैश्विक कल्याणकारी अर्थ जाणून न घेता फक्त त्यांच्या भौतिक बंधनांत अडकलेली माझीच
माणसं माझ्यावर टीका करतील. पण मी त्याही बंधनांच्या सीमा उल्लंघिलेल्या आहेत. <o:p></o:p></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-13494921418238217092012-09-23T22:45:00.001-07:002012-09-23T22:45:47.141-07:00मध्या<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
मध्याचं प्रोव्हीजनल स्टोअर आहे. दुकानाचं नाव काहीही असलं तरी तरी ते "मध्याचं दुकान" म्हणूनच ओळखलं जातं. मध्या पन्नाशीचा असेल म्हणून मी आणि माझ्या वयाची सगळी मंडळी त्याला म्हदबा म्हणतो. मध्याचं दुकान म्हणजे भरगच्च माल. मध्याकडे किराणा - भुसार या प्रकारात बसणारं सगळं मिळतं ( किराणा माहीत आहे पण भुसार म्हणजे नक्की काय ते मला अजून समजलेलं नाही) . त्याचा वाडा आहे त्यातच पुढच्या बाजूला दुकान आहे. सकाळी 6.00 वाजता दुकान उघडतं (येथे दूध, पाव, अंडी वगैरे काही मिळत नाही फक्त किराणा - भुसार !). सांगली सारख्या मध्यम शहरात असली दुकानं अजून आहेत. डिपार्टमेंटल स्टोअर ची लागण हल्ली व्हायला लागलीये पण तितकीशी नाही. <br />
<div>
गेली कित्येक वर्षं मी म्हदबाला पाहतो आहे. कळकट पंचा, मुळची सफेद पण सध्या अगम्य रंगाची बाहयांची सुती बंडी , कानावर पेन, भरपूर तेल लावून चप्प बसवलेले केस, कपाळावर टिळा, आणि सदा हसतमुख तोंडवळा ! मध्याची दाढी कधीच वाढलेली मी पाहिली नाही. मी सकाळी पोहायला नदीवर जाताना मध्या दुकान उघडून उदबत्ती वगैरे लावताना दिसतो. शिवाय आमचा "किराणा भुसार" भरणा मध्याच्या दुकानातूनच होत असे. या महिन्यातले पैसे पुढच्या महिन्याच्या यादीबरोबर द्यायचे हा व्यवहार असे. एक महिन्याचे बिन-व्याजी क्रेडिट मिळायचे. एखादं लहान मूल दुकानात आलं तर त्याला खडीसाखर दिल्यावरच मध्या इतर गि-हाईकांकडे बघायचा. </div>
<div>
मध्याच्या दुकानात अगदी चार-आठ आण्यात चहा, साखर, बाटलीतून तेल, मीठ-मोहरी, घेऊन जाणारं गिर्हाइक येत असे. मध्याच्या मुलानं एकदा त्याला त्यातला तोटा गणित करून सांगितला होता पण मध्या म्हणाला "त्यांची कमाई ती काय ? रोजंदारीवर जगणारी माणसं ती. दोन घास त्यांच्या पोटात समाधानानं जात असतील तर तोटा झाला तरी काही बिघडत नाही." मध्याची परिस्थिति चांगली होती. मुलांची शिक्षणं, मुलीचं लग्न सगळं अगदी व्यवस्थित केलं. पण दुकान म्हणजे त्याचा जीव की प्राण. एकही दिवस दुकान बंद नाही. मध्या जवळपास आमच्या भागातल्या सगळ्या लग्न-मुंजीत हजार राहायचा बहुतेक सगळे त्याचेच ग्राहक शिवाय घरच्या कार्याला सामान मध्यानंच दिलेलं स्पेशल क्रेडिटवर ! </div>
<div>
मध्या त्याचा व्यवसाय अगदी नेटका करायचा. गणपती उत्सवाला कधी कुणाला वर्गणी द्यायचा नाही पण मंडळाच्या सत्यनारायण पूजेला सव्वा किलो साखर मात्र द्यायचा. मी सांगली सोडताना त्याच्या पाया पडायला गेलो होतो तेव्हा मध्यानं मला मन भरून आशीर्वाद, एक खडीसाखरेचा खडा आणि एक मोलाचा सल्ला दिला "कुठलंही काम गौण मानू नको. सगळी कामं मनापासून आणि वेळच्या वेळी करत जा रे! यशस्वी हो !" आणि त्यानं माझ्या पाठीवरून प्रेमाने हात फिरवला. म्हदबा तेव्हा मला या जगाला अठरा व्यवहार्य योग सांगून "योगक्षेमं वहाम्यहम" म्हणणार्या श्रीकृष्णासारखा भासला.</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-71416320427811167682012-08-25T12:22:00.000-07:002012-08-25T12:29:01.879-07:00 जिमी<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
मला पक्षी आणि प्राणी फार आवडतात (म्हणजे पाळण्याजोगे सजीव. मनुष्य
प्राणी पाळण्याजोगा नाहीये, आणि यदाकदाचित असला तरी मी गुलामगिरीचा
पुरस्कार करीत नाही.....आणि हो, मी नवाब नाही). माझ्या आबांनाही
(आजोबा) प्राणी आवडत. त्यामुळे घरी प्राणी पाळण्याला (म्हणजे आणण्याला-
कारण आज्जीने सगळे प्राणी हाकलून दिले फक्त कुत्रं राहू दिलं) त्यांचं
प्रोत्साहन असे. कुत्रे, मांजर, खार, पिंगळा (घुबड), वटवाघूळ, कबुतर, कासव,
ससा, हे प्राणीपालन अनुभव माझ्या गाठीशी आहेत. <br />
</div>
<div>
आबांनी मला त्यांच्या काळाची एक आठवण सांगितली -- त्यांचे वडील (माझे
पणजोबा), त्यांना सगळे बापू म्हणत; हुबळीला रेल्वेमधे पार्सल ऑफिसर होते.
त्यांनी एकदा कोटाच्या खिशातून कुत्र्याची दोन पिल्ले आणली एक फॉक्स-टेरियर
(जॅक) दुसरं स्पेनियल (जिमी). दोन्ही गुणी कुत्री घरी छान रमली. जिमीला
बापूंचा जास्त लळा होता. बापू ड्यूटीला निघाले की जिमी त्यांच्या सोबतीला
स्टेशनपर्यंत जात असे आणि उलट्या पावली परतत असे. काही दिवसांनी जिमीला
परतायला नेहमीपेक्षा जास्त वेळ लागू लागला. काही शेजा-यांनी संगितले की
जिमी स्टेशनजवळच्या मटणाच्या दुकानासमोर बसलेली असते. खात्री केली - खरेच
होते. घरी हलकल्लोळ झाला. सर्वांना मनस्वी दु:ख झालं. पण सोवळ्या घरात
मांसाहारी कुत्रं ? आलवणातल्या खापर पणजीने तर "जिमी मनेयल्ली तगेदू कोंडरे
नानु निल्लुवदिल्ला (जिमीला घरात घ्यायचे नाही अन्यथा मी घर सोडते)" असे
निक्षून सांगितले. (इथे शाकाहार-मांसाहार असा वाद नाहीये. कुत्र्यांना काय
खायला घालावं किंवा सोवळं चांगलं की वाईट ही देखील चर्चा नाहीये). शेवटी
बापूंनी एका ओळखीच्या गार्ड करवी जिमीला रेल्वेच्या पेटबॉक्स मध्ये घालून
बेळ्ळारी रूटवर कुठेतरी सोडून देण्याची व्यवस्था केली.<br />
</div>
<div>
त्यानंतर घरात दोन दिवस सुने सुने गेले. जॅकही दोन दिवस सोप्यात बसून
राहिला. तिसरे दिवशी पहाटे पणजीने सडा
घालायला कवाड काढले तर जिमी पायरीवर बसलेली होती. सगळ्या घरात चैतन्य आलं.
बिच्चारी सुमारे 25 कोस अंतर तुडवत आली होती. बापूंनी तिला घरात घेतलं,
प्रेमानं कुरवाळलं, खाऊ-पिऊ घातलं. जॅकनंही उड्यामारून आनंद व्यक्त
केला............... त्या दिवसापासून मरेपर्यंत जिमी कधीही मटणाच्या
दुकानाकडे फिरकली नाही. <br />
</div>
1999 साली मी सिगारेट ओढत असल्याचं आबांना कळल्यावर त्यांनी मला तसं न
करण्यास सांगितलं होतं. त्या नंतर दहा वर्षानी म्हणजे 2009 ला मी सिगारेट
सोडली...............चांगले संस्कार अंगी बाणण्यात माझ्यापेक्षा जिमीच सरस
होती.</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-74798597628317223242012-08-25T11:47:00.000-07:002012-08-25T11:47:55.487-07:00चुका<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
श्रीकर तसा माझा मित्रच पण माझ्यापेक्षा वयाने तब्बल बारा वर्षे मोठा. आमच्या घरापासून तिसरं घर त्याचं (हो त्याचंच म्हणायला हवं, कारण त्यानंच ते विकत घेतलं होतं). मी नुकतं शिक्षण पूर्ण करत असताना तो स्थिरावला होता. स्वभावाने सालस. कष्टाळू, आणि जबाबदार. आई वडील दोघेही अपघातात वारले. अगदी सावलीही साथ सोडेल इतकी बिकट परिस्थिति असून श्रीकरने कुठेही हात न पसरता सगळं पेललं आणि पचवलं पण कधीही चेहेर्यावर जाणवू दिलं नाही. माझ्या आणि त्याच्या मैत्रीचा धागा म्हणजे संगीत नाटक आणि "ऑस्कर वाइल्ड". ऑस्कर वाइल्ड मी वाचत होतो म्हणून मला आवडायचा आणि त्यानं वाचला होता म्हणून त्याला आवडायचा नाही. <br />
<br /> आणखी एक दुवा होता तो म्हणजे आमच्या समोर राहणारी "शाल्मली" (माझी बिन नात्याची ताई). ही एक ध्येयवादी मुलगी होती. तिचा जगण्याचा रोडमॅप तयार होता आणि ती तो अनुसरत होती. श्रीकरला ती आवडायची. त्यानं तिला प्रपोजहि केलं होतं पण तिनं नकार दिला. तेव्हा श्रीकर मला म्हणाला " मी तिच्यात गुंतलोय रे !, मी चूक केली तिच्यावर प्रेम करून!". तिच्या वडिलांच्या इच्छेनुसार तिनं लग्न केलं. आणि इथंच सगळं बिनसलं. शाल्मलीचा मधुचंद्रापासूनच छळ सुरू झाला. तिनं नवर्याशी फारकत घेतली आणि करिअरचा रस्ता धरला. मी फोन केल्यावर म्हणाली की " लग्न करून माझी घोडचूक झाली". <br />
<br /> दहा वर्षं भराभर सरकली. इकडे श्रीकर लग्न-बिग्न न करता राहिला होता. व्यवसायात त्यानं चांगला जम बसवला होता. एके दिवशी माझ्या घराची बेल वाजली. बघतो तर श्रीकर होता. आश्चर्य मावळेपर्यंत मागून शाल्मली जिना चढताना दिसत होती. मी कोसळायच्या बेतात होतो. दोघे लग्न करणार होते बोलावणं करायला आले होते. साक्षीदार म्हणून मी सही केली. दोघांनी एकमेकांना पेढे भरवले तेव्हा मला आनंदानं रडायचं होतं पण मी रडू शकलो नाही. <br />
<br /> ऑस्कर वाइल्डने लिहिलंय- "तुम्हाला पुन्हा तरुण व्हायचं असेल तर तरुणपणातल्या चुका पुन्हा करा"........... श्रीकर पुन्हा तिच्यात गुंतलाय; आणि शाल्मलीनं पुन्हा लग्न केलंय. चाळीशी उलटल्यावर पुन्हा दोघंही तरुण झालेत.......</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-36375175668935790282012-08-21T02:27:00.000-07:002012-08-21T02:27:58.476-07:00समाधानाचे डोस... :)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
घराजवळच्या एका दुकानात "स्वामी संदेश" लिहिला आहे. "कोणतेही कारण असो , रागावू नका चिडू नका ..........इ.इ." मी नेहेमी तो वाचतो. <br />
<br />
<div>
</div>
<div>
एकदा मी मंडईजवळून (काय बुद्धी सुचली कोण जाणे ?) गाडी (ते ही चार चाकी) घेऊन चाललो होतो गर्दी होतीच. इंच इंच पुढे सरकत असताना कोण्यातरी मालवाहू रिक्शाचा हौदा माझ्या गाडीला घासला. मी तापलो, भर गर्दीत गाडी बंद करून उतरलो आणि त्या रिक्षावाल्याला तावातावाने शिव्या देऊ लागलो. बघे जमले. त्याचीच चूक होती, तो ही काही बोलू शकत नव्हता. माझा पारा चढताच राहिला, कपाळावरची शीर जोरात उडू लागली पण तेव्हाच मला त्या दुकानातला "स्वामी संदेश" आठवला. मी गप्प झालो आणि त्याला म्हणालो " मित्रा , जरा बघून चालवत जा. मला पैसे वगैरे काही नकोत" तो रिक्षावाला माझ्या अनपेक्षित वाक्याने मनमोकळा हसला आणि तो विषय तेथेच संपला. मला आगळं समाधान लाभलं.</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
पुढे एकदा एका म्हातारा-म्हातारीच्या स्कूटरला माझा हलकासा धक्का लागला. चूक कुणाचीच नव्हती. म्हातारा माझ्याकडे कावलेला आविर्भाव करून पुढे गेला. मी ही पुढे जाऊन त्यांना थांबवले ...... म्हाता-याचा चेहेरा लाल झाला पण मी त्या दोघांना सॉरी म्हणालो आणि त्यांची विचारपूस केली.........म्हातारा खुष ! ... म्हातारीही बोळकं वासून हसली आणि माझ्या समाधानाच्या खात्यात भर पडली (खरं म्हणजे दात पडलेली म्हातारी आणि "दात न आलेली" बाळं यांच्या गोड हास्यापुढे मधुबालाजींचं ब्लॅक-व्हाईट फोटोतलं स्मितही फिकं पडेल, या जगाचं दुर्दैव की मधुबालाजी बोळकं होईतो राहिल्या नाहीत). .</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
हल्ली मी रोज रस्त्यावरून जाताना इकडून तिकडून घुसणा-यांना आधी जाऊ देतो. तेही माझ्याकडे बघून हसतात, कुठे घासाघाशी झाली तरीही हसूनच परिस्थिति हाताळतो दुसराही हसतो नि तणाव निवळतो. मी गाडी नियमानेच चालवतो त्यामुळे माझ्याकडून आजपावेतो चूक झालेली नाही परंतु उगीच पाचेक लाखाच्या निर्जीव गाडीकरिता आणि त्या निर्जीव गाडीमागे लपलेल्या मातीमोल अहंकाराकरिता अत्यंत मौल्यवान अशी मन:शांती खर्ची घालणे व्यवहार्य नव्हेच. त्यामुळे समाधानाचा डोस मी चुकवत नाही. </div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
पुढे अजून दहा पंधरा वर्षांनी ब्लडप्रेशरच्या गोळीचा डोस घेण्यापेक्षा आतापासूनच समाधानाचे डोस घेतलेले बरे ....नाही का ? </div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-24426969336862914272012-08-19T23:56:00.001-07:002012-08-19T23:56:35.520-07:00आज्जीची माया <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
रिप रिप पावसात छत्री घेऊन सदाशिव पेठेतून पायी चाललो होतो. कुठून तरी ओळखीचा वास आला. इतका सुंदर वास ...व्वा वा.....! अनपेक्षितपणे संगीताचे सूर कानी पडले तर तिथेच घुटमळायला होतं. तसंच या वासाने घुटमळायला झालं. काही मिनिटे तिथेच उभा राहून डोळे मिटून तो वास भरभरून घेत राहिलो. कुणी सुगरण गरमा-गरम पोळ्या करत असेल तो वास होता. (पोळ्या म्हणजे चपात्या..आमच्याकडे चपात्यांना पोळ्या म्हणतात .. म्हणजे असं बघा ... साध्या पोळ्या, पुरणाच्या पोळ्या, गूळपोळ्या - मुळातली साधी पोळी अधिक त्यामध्ये जे काही भरलं असेल ते नाव.)</div>
<div>
</div>
<div>
तो वास मला सांगलीच्या घरी घेऊन गेला. माझी आज्जी पोळ्या करायची तेव्हा असाच वास घमघमायचा. मी बरोब्बर पोळ्या सुरू असताना पानावर बसायचो. तव्यावरून वाफाळती पोळी तेल लावून थेट पानात यायची. माझी आज्जी सुगरण होती. पोळी लाटताना पोळपाटावरून बाजूला ओसंडायची ....आम्हाला खाऊ घालताना तिचं प्रेमही असंच ओसंडायचं. मी तिची तारीफ केली की लटक्या रागाने म्हणायची "माझे हात गोड नाहीयेत !". काहीही असो पण तिचं प्रेम मात्र त्या पोळ्यांत उतरायचं आणि दरवळायचं हे नक्की. तिचा रांधा कधीच चुकायचा नाही. सगळं कसं अगदी म्हणजे अगदी "परफेक्ट". </div>
<div>
</div>
<div>
तिनं कधी तिची माझ्यावरची माया मुके घेऊन, कुशीत घेऊन व्यक्त केली नाही पण मला वरण हवं असतं म्हणून ती रोज येव्हढंसं साधं वरण काढून ठेवायची. </div>
<div>
</div>
<div>
वर्षं सरली ....आज्जीही फोटोत जाऊन बसली........आणि ती गेल्यानंतर माझ्या चारही आत्यांच्या स्वयंपाकात ती चव उतरली. माझं लग्न झाल्यावर सुमारे तीन वर्षांनंतर बायकोच्या पोळ्यांना तसला प्रेमळ वास यायला लागला. कवठ पिकतं तसं प्रेमही पिकावं लागतं बहुतेक ...त्याशिवाय घमघमत नाही (प्रेरणास्रोत: पु.ल.देशपांडे "अंतु बर्वा" ). </div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
देवाजीनं आज्जीची माया गोड केली; ....... हात गोड केले नाहीत कारण तो तिला घेऊन जाणार होता ............</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-69836447857033875182012-07-31T06:45:00.000-07:002012-07-31T06:45:30.835-07:00बापाची अंगाई.........!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="border-collapse: collapse; width: 240px;">
<colgroup><col style="mso-width-alt: 8777; mso-width-source: userset; width: 180pt;" width="240"></col>
</colgroup><tbody>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;">
<td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt; width: 180pt;" width="240"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">झोप
शांत आता बाळा<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">बाप जोजवी आज तुला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">माझ्याजवळी नाहीत कवने<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">ना अंगाई नाही गाणे</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">हात मात्र पाठीवर ठेवूनि</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">कवेत घेतो आज तुला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तुला चुंबिता मला वाटते</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">दाढी माझी तुला टोचते</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">वळवळून तू त्रासिक हसशी</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">गंमत वाटे फार मला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">आईसम तुज करणे ममता</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">जमतच नाही मजसी करिता</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">माया माझी परी अव्यक्ता<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">कशी पटवू मी सोनफुला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">घरी तू येशी परी मी नसतो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">घरी येता तू निद्रित दिसतो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">रविवार परी तो आपुला असतो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">आणूया भरती आनंदाला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तुझ्या सुखासाठी मी झटतो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तुझ्याचसाठी राब-राबतो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तू चुकता तुज रट्टे देतो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">वळ परी उठती मम हृदयाला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">आकांक्षांचे ओझे काही</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तुझ्यावरी मी लादत नाही</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">स्वप्ने माझी परी पेरितो</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तुझ्या रूपाने उगवायाला</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">..................................अभिनव</span></td>
</tr>
</tbody></table>
</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-19727869088923004142012-07-09T23:47:00.000-07:002012-07-09T23:47:19.859-07:00पावसासाठी बाप्पाची समजावणी ........<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="border-collapse: collapse; width: 394px;">
<colgroup><col style="mso-width-alt: 14409; mso-width-source: userset; width: 296pt;" width="394"></col>
</colgroup><tbody>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;">
<td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt; width: 296pt;" width="394"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">आता
एकदा बाप्पा माझं ऐकून तरी बघ</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">दाटलेलं मळभ जरा ढाळून तरी
बघ<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">लोकांचे ओंगळवाणे धुताना पाप</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">माहित आहे मला, तुला होतो खूप
ताप</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">विजेचा टाहो जोरा फोडून तरी बघ</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">दाटलेलं मळभ जरा ढाळून तरी
बघ<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">धुसफूस करून काय मिळे सांग रे
तुला ?</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">मनालाच खुपतील सगळ्याच
सला<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">आता तरी धाय जरा मोकलून बघ</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">दाटलेलं मळभ जरा ढाळून तरी
बघ<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">तुझ्या पायावरी डोके ठेवूनिया
भारे</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">रचलेले आहेत आम्ही पापाचे
ढिगारे</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">पाय धुण्यासाठी देवा बरसून तरी
बघ<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">दाटलेलं मळभ जरा ढाळून तरी
बघ<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">तू मोकळा होताना पाऊस
झरेल<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">माय माझी हिरवीगार होता
बहरेल<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">आनंदाची दोन टिपे गाळून तरी बघ</span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="font-size: large;">दाटलेलं मळभ जरा ढाळून तरी
बघ<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></td><span style="font-size: large;">
</span></tr>
<span style="font-size: large;">
</span>
<tr height="17" style="height: 12.75pt;"><span style="font-size: large;">
</span><td align="left" height="17" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 12.75pt;"><span style="font-family: Arial; font-size: large;">.....................................................अभिनव</span></td>
</tr>
</tbody></table>
</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-49332904323174150842012-06-14T05:51:00.000-07:002012-06-14T06:06:51.509-07:00षंढ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
कधीकधी पेपर वाचून, बातम्या बघून विचित्र निराशा येते, स्वत:वरच चिडचिड होते ...मग असा निचरा होतो.<br />
<br />
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="border-collapse: collapse; width: 384px;">
<colgroup><col style="mso-width-alt: 14043; mso-width-source: userset; width: 288pt;" width="384"></col>
</colgroup><tbody>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt; width: 288pt;" width="384"><span style="font-family: Arial;">बजबजपुरीस आली भरती</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">अवती भवती किटाळ
चरती</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">डोके मथ्थड
खांद्यावरती, डोळे उघडून बघतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">पांढर पेशा सदरा
लेऊन</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">टापटिपीची ऐट
बढावून</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">भयगंडाचे अस्तर
लावून पिंड नासका ढकतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">माझा पैसा माझी
गाडी</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">माझे घर नि माझीच
माडी</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">विश्व थिटे अन नभही
किरटे, कवेत घेऊन लपतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">कोणी मेले कोण
जळाले</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">कुणी कुणाचे घास
गिळाले</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">दिवाभीतासम
अंधारातून विस्फारुनिया बघतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">अंतर जळते मन
कळवळते</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">रोमांचून जाणिव
हुळहुळते</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">परि हृदयातिल धूर
कोंडला विडी ओढूनी फुकतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">मतही दिधले
"कर"ही भरले</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">सगळे जन परि चुतिये
ठरले<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">कैची मध्ये वृषणे
चिमटून केविलवाणे रडतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">प्रश्नच उरले पैसा
गेला</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">मग देवाचा धावा
केला</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">घुसमट झाली तरी
धपापत भार खेचूनी तगतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">तीन शेकडा साल
चालते</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">वारी पंढरपूरी
धावते</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">मनी चिंतुनी नाम
हरीचे भीमेकाठीच हागतो आहे</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जिवंत मेली तनू
वागवित, षंढ मनाने जगतो आहे.</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>...............................अभिनव<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></td>
</tr>
</tbody></table>
</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-3390185404385263262012-06-12T04:26:00.000-07:002012-06-12T04:26:42.480-07:00शाळा सुरू...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
जून महिना...पाऊस......शाळा सुरू... नवीन पुस्तके, नवीन गणवेष, नवीन उमेद ...... <br />
<br />
<br />
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="border-collapse: collapse; width: 300px;">
<colgroup><col style="mso-width-alt: 10971; mso-width-source: userset; width: 225pt;" width="300"></col>
</colgroup><tbody>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt; width: 225pt;" width="300"><span style="font-family: Arial;">येता भरून नभ हे जल मेघयाने</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">होता सुरू झरझरा
द्रव पावसाने</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">जाणोन मीही त्वरिता
करि कार्य घेतो</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">शालेय वर्ष भरता नव
वर्गही तो.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>|| १ ||</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">"बापूस"
नित्य मजला करि कौतुकेही</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">साहित्य ते नवनवे
आणितो त्वरेही</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">आनंद गंध घमता नव
पुस्तकांचा</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">गणवेषही नविन तो
चमके मुलांचा || २ ||</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">ती माय मजसि ममता
देते शिदोरी</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">आईमधेच वसतो प्रभू
चक्रधारी</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">ताता जननि उभयतां
बहु कष्टताती</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">शिक्षीत मजसी करणे
इति ध्येय हाती || ३ ||</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">शाळा तशीच आमुचि
जननी द्वितीया</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">गुरुवर्य सर्व जन
ते तरु-कल्प छाया</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">गंगौघ सम प्रवाही
जणू ज्ञान गंगा</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">विद्या चिरंतन गमे
धवला तरंगा || ४ ||</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">वंदून नित्य चरणी
गुरु माय-ताते</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">वेचोन ज्ञान कण ते
घेतो कराते</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">कीर्ती जगात करितो
माझ्या कुळाची</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;">सेवा करीत राही मम
मायभूची || ५ ||</span></td>
</tr>
<tr height="19" style="height: 14.25pt;">
<td align="left" class="xl65" height="19" style="background-color: transparent; border: 0px windowtext; height: 14.25pt;"><span style="font-family: Arial;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>.................................अभिनव</span></td>
</tr>
</tbody></table>
</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-49305848362436169522012-05-01T11:10:00.000-07:002012-05-01T11:10:46.407-07:00महाराष्ट्र दिनाच्या निमिताने मराठी बांधवांना विनम्र आवाहन<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h3 style="text-align: left;">
महाराष्ट्र धर्मा शिरी वागवावे<br />उगे फालतुचे न सोंगा आणावे<br />मराठी असे मायभूमी अनन्य<br />तिला पूजुनीयाचि व्हावे सुधन्य ॥ १ ॥</h3>
<h3 style="text-align: left;">
इथे थोर व्यक्ती, चरित्रेहि झाली<br />सवे संत साधू व्रतांची झळाळी<br />इथे नांदती पुण्यक्षेत्रे प्रमोदे<br />व उद्योगलक्ष्मी सुखेनैव नांदे ॥ २ ॥</h3>
<h3 style="text-align: left;">
इथे मानिती लोक राजा शिवाजी<br />अशी मातृभूमी महाराष्ट्र माझी <br />इथे बाळ गंगाधरांचा वसा हो<br />जिथे पूजिती 'भीम'राजा तसा हो ॥ ३ ॥</h3>
<h3 style="text-align: left;">
महात्मा फुले थोर होऊनि गेले <br />तयी शिक्षणाचे महत्कार्य केले<br />चलच्चित्र ते फाळक्यांनि आणिले<br />हरिश्चंद्र नामे प्रसिध्देहि झाले ॥ ४ ॥</h3>
<h3 style="text-align: left;">
किती सांगु मी शब्द ओठी पुरेना<br />न वर्णू शके थोरवी मात्र जाणा <br />सुबुध्दी सुजाणे तुम्हां वीनवीतो<br />मराठीपणां गर्व जाणां तुम्ही तो ॥ ५ ॥</h3>
<h3 style="text-align: left;">
मराठीतुनी स्वाक्षरी ती करावी<br />अशी मातृभाषा जनी कीर्तवावी<br />मुखे भावना फक्त ना व्यक्त व्हावी<br />तशी स्वाक्षरीने जगी सिध्द व्हावी ॥ ६ ॥</h3>
<h3 style="text-align: left;">
............ अभिनव.</h3>
</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4119907204568506184.post-74193890923785262042012-04-17T02:44:00.001-07:002012-04-17T03:42:42.699-07:00वळवाचा पाऊस !<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="border-collapse: collapse; width: 476px;" x:str=""><colgroup><col style="mso-width-alt: 17408; mso-width-source: userset; width: 357pt;" width="476"></colgroup><tbody>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt; width: 357pt;" width="476"><h3>
जोराचा सुटतो अनील गगनी माती उडे सर्वही ।</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
मेघांची गरदी जमे त्वरित ती थेंबे पडू लागती ॥</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
ऊष्मा होत कमी बळेच थिजती ज्वाळा जणू त्या झळा ।</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
मातीला सुटला सुवास कसला विश्वातची आगळा ॥१॥</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
गाराही पडती सवे धरिवरि तारांगणे भासती ।</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
आडावेड कसे जलस्रवण ते सर्वांग ओथंबती ॥</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
कामातूर प्रिया तथा प्रियकरा विरहात हो चिंतिता ।</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
सृष्टी मात्र झणी आरोह भरते उन्मत्त हो मन्मथा ॥२॥</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
धाडाडम धडडम धडा धडधडा सौदामिनी गर्जते ।</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
मेघांच्या पटलावरी क्षण क्षणी प्रक्षुब्ध तेजाळते ॥</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
तृष्णाक्रांत चराचरावरि जले शिंपीत तो जातसे ।</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td align="left" class="xl24" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
जीवांना सुखवीतसा वळिव तो वरदानची होतसे ॥३॥</h3>
</td></tr>
<tr height="21" style="height: 15.75pt;"><td class="xl25" height="21" style="background-color: transparent; border-bottom: #ece9d8; border-left: #ece9d8; border-right: #ece9d8; border-top: #ece9d8; height: 15.75pt;"><h3>
……. अभिनव</h3>
</td></tr>
</tbody></table>
</div>Unknownnoreply@blogger.com0